Har dessutom tappat gnistan för att plugga, men inte så konstigt när det är de ända jag gjort sen januari 2015. Och helt ärligt, skrämmer det mig att jag snart ska ut i arbetslivet. Och lättast att få jobb är hemtjänsten. Och att som nyutbildad gå ut på egen hand utan någon som helst erfarenhet från innan utbildningen så känns de som att några praktiker till med sådant ja själv känner är ett måste att få se och öva på. Kanske va därför ja från början valde att söka lärling utbildning som inte startade. Men men, ja får min utbildning även om jag känner att jag saknar vissa delar. Saker ja skulle vilja se mer och träna på mer. För sen om 2 månader är de riktiga människor som kommer bli mina testdockor. Fan va hemskt det låter när ja sätter det på det sättet, men det är ju så. Tyvärr.. Jag har haft relativt lugna praktiker och inget sådär oförutsagt och hemskt har hänt som kan va en del av vardagen i vården. Och de saknade jag. Jag ville se hur man agerar i akuta situationer och hur framför allt jag agerar. Men och andra sidan har ja agerat akut utanför utbildning och praktiker, en incident i höstas när vi var iväg. Å om det är samma engagemang och beslutsamhet och försiktighet och sättet jag uteslöt alla runt omkring å fokuserade på personen de handlade om och mitt arbete för att lugna och skapa en trygg sfär för personen så hoppas jag att samma lugn och beslutsamhet infinner sig när jag väl är på arbetsplatsen sen.
Och för er som snokar för smaskiga detaljer om mitt liv i övrigt, jag gör er besvikna igen. Tyvärr. För mitt liv bakom denna skärm delar jag inte på samma sätt längre. Självklart tankar och funderingar är bra att skriva av sig. Så får se om de dyker upp något någon gång, hoppas ni poppar popcorn och väl då sajter av att mitt liv är i en grop just då ;)
För vet ni vad, även om jag är där nere idag, så imorgon så är jag på toppen igen och hejar på mig själv. Jag vet innerst inne att jag är så förbannat stark. Jag har mött motgångar i mitt liv, jobbiga, lätta och heartbreaking. Men jag går alltid ur motgången starkare än innan och jag ger mig fan inte. Även om jag vill ge upp ena dagen så dagen efter då är jag på igen. För all eran negativ energi som ni utsöndrar i att stalka mig i hop om saftiga moments eller snacka om mig, sprida om mig eller tänka om mig så ger ni bara mig mer bränsle att orka med. Så stallka ni på..
Detta handlar givetvis inte om er som faktiskt kommer hit in för att läsa, även om det är tidsfördriv. För jag vet att det finns vissa människor som går in här och hoppas att mitt liv går åt helvete så de kan få de jag har. Eller bara för att moffa sig i att de går dåligt för mig.
Fast å andra sidan så egentligen bryr jag mig inte heller. Vill bara säga de att ni som hatar eller ogillar mig. Tack för att ni finns, för de visar mig att jag är starkare än er och att jag lyckas med något i mitt liv och ni är bara avundsjuka eller olyckliga i eran egna liv och måste bara få lite hopp om att en annan mår dåligt och att ni mår bra en stund. ;)
Ni som känner mig, vet att jag hatar söndagar, så nu ska jag fortsätta min tråkiga söndag och försöka göra något vettigt.. :)
På återseende!
