rörig så in åt fan

Ni vet alla har vi den där gränsen, när allt bara rinner över. Minsta lilla detalj är avgörande. Jag har nått min gräns jag vill slänga böcker, dator, anteckningar och hela skiten åt helvete. Sätta mig på golvet, gråta som ett barn.

Jag har inte sagt att det ska va lätt att studera på heltid(helfart som dom nu så snyggt vill att det ska heta), men jag kämpar, jag försöker få det att gå ihop med barn, hushåll plugg, hålla liv i ett förhållande. Men vem ser att jag kämpar? Nån i min närhet? Inte ens jag själv ser de snart för jag ser bara bokstäver, bokstäver och ännu mer bokstäver.. ca 67 v kvar.. heja mig..

Som ni vet fick jag veta för 1 månad sen lite drygt att jag har ADHD, det har hjälpt mig förstå och ta reda på varför jag gör som gör ibland, reagerar som jag gör eller varför jag haft sånna extrema koncentrations svårigheter. Som jag även nu har. Men det är inte lätt att försöka sätta fokus på det man ska göra med 15000 andra tankar och måsten som just då måste göra sig påminna i min hjärna, som dessutom är för trång för alla dessa tankar, vart fan kommer dom ifrån?

Idag har jag suttat vid datorn sen kvart i 8 i morse med 1 timmes paus, jag hade 1 uppgift kvar jag ska nämna 3 olika ålderskrämpor, har skrivit 2 och hade 1 kvar när jag skulle hämta barnen. Och dom hämtade jag 3. Alltså, jag har inte fått skrivit mer än 2 förbannade jävla skit ord(jag är arg, frustrerad och sur och ledsen) sen halv 4, för så fort det stora barnet kliver innanför denna dörr, så är det 100% trots, det 100% skrik och gap 100% slåss och jävlas med lillasyster och 100% jag gör va fan jag vill utan att lyssna på mamma. Min skrivar glöd föll  till botten och jag vill bara skita i det här, hoppa av och fortsätta som en jävla slav på ett städföretag. (i hate my life) jag som hade så mycket bra att skriva om denna sista ålderskrämpa, men nu är allt borta och jag får börja om, tänka på nytt leta upp en ny ålderskrämpa att skriva så jävla bra om..

Okej, nej jag tänker inte hoppa av. Jag sitter jämnt och pluggar, både när barnen är på dagis och när dom är hemma och när som sover. Men tid för uppmärksamhet och lek med dom. Samt allt de där andra som man ska göra. För det är de då ingen annan som gör. Nej, jag gör allt själv! Sen ska jag tänka på min partner och mig själv göra nått för mig och honom. Så klandra mig inte om jag inte orkar, jag gör de här för min och barnens skull, för att få en mer stabil ekonomi. Inte några sletna 5000 för över jobb. (Y) Positiva tankar, andas och räkan till 10..

heja heja mig.. pepp pepp.. haha fan va ja e rörig haha!

NU har jag fått de värsta ur mig och känner att jag ska ta och gå ut ta en nypa luft och försöka hitta krafter att få skicka in den här jävla uppgiften och samtidigt laga mat yaay mee :D..

varför åldras vi?

jag sitter just nu och pluggar, letar och letar efter lite information ang ålderskrämpor som går att förebyggas.(jag kanske har glömt att nämna att jag börjat skolan, orkar inte kolla men ja nu vet ni ;)) Springer då över en jätte bra infokälla och ser detta :

"När man blir äldre utsätts man också för en mängd yttre påfrestningar på kroppen som gör det svårt att bestämma vad som är normalt åldrande. Arv och miljö har avgörande betydelse, men fortfarande vet vi inte i alla detaljer varför vi åldras och vilka processer i kroppen som sätter igång åldrandet."

Min första tanke är, varför vi åldras? Ja man dör väl av ålder? Typ. Haha.. Tänkte om man kunde komma på varför man åldras och förhindra att bli gammal och faktsitk slippa dö? Jag hade hakat på den studien och försöket med en gång. Jag vill inte dö, inte idag, inte i morgon inte heller om  ca 70 år. Nej jag vill leva. Döden är för mig tyst, ensamt och mörkt. PUNKT! ;)

Sen finns de dom som önskar jag vore död av en himla massa anledningar. Men jag står här, med fötterna på jorden och huvudet högt. :)

Nej åter till plugg, jag ska försöka hitta lusten och gnistan till att skriva lite mer. Men just nu är de heltids plugg alltså 40/vecka - ett heltids jobb, och barn på de. (Y) jag ska försöka, om inte annat får ja försöka kanske göra video blogg istället eller nått..

Vila i frid lilla Roland

Idag när Roxanna kommer hem så ska jag behöva berätta nått väldigt jobbigt för henne.
Hennes älskade Roland har gått bort. Jag skulle göra rent i buren och klappade lite på henne (roland är en hon för er som inte vet) så hon skulle kvickna till så jag kunde lossa gallret från bottendelen. Kände då hur mager hon var och hur snabbt hon andades. Så tog upp henne i min hand klappade på henne och satte ner henne på bänken, där hon försökte gå, då skakade hon när hon försökte gå och man såg hur mager hon var, hon får ny mat varje dag, eller ialla fall påfyllt, nytt vatten varje dag, så de finns ingen brist på varken kärlek, omsorg eller mat och vatten.
Så tänkte att jag sätter mig i sängen med henne så gosar jag lite med henne. Såg då att hon verkade vilja försvinna och gömma sig liksom. Men hon bara la sig i handen på mig och sen vill hon ligga på min bröst intill mitt hjärta. Men hon ville tillbaka till handen, där hon började verkligen dra sig för att få luft, öppnade munnen och gjorde små pipljud sen kom de massa vitt skum ur näsan och munnen.
Sen tog hon sitt sista andetag. I min hand, i en varm famn med massa kärlek.

Kan låta lite elakt men  glad jag är att jag hade henne i min hand när hon somnade in. Mest för att vem vill dö ensam???

Så nu kommer de där med att berätta för Roxanna att Roland inte längre finns. Så ska vi försöka begrava henne. Så Roxanna får säga hejdå.. Så tänkte att Roxanna ska för göra iordning Rolands "kista" med en bit av ett trasigt lakan, en bit morot, sin leksak och sen få säga hejdå.

Det var en hamster, sluta tramsa kan en del tycka, men hamstern va ett husdjur, lika mkt som hundarna och katten är de en familjemedlem, Roxanna älskade sin hamster.

.. :)

Adhd?