rörig så in åt fan

Ni vet alla har vi den där gränsen, när allt bara rinner över. Minsta lilla detalj är avgörande. Jag har nått min gräns jag vill slänga böcker, dator, anteckningar och hela skiten åt helvete. Sätta mig på golvet, gråta som ett barn.

Jag har inte sagt att det ska va lätt att studera på heltid(helfart som dom nu så snyggt vill att det ska heta), men jag kämpar, jag försöker få det att gå ihop med barn, hushåll plugg, hålla liv i ett förhållande. Men vem ser att jag kämpar? Nån i min närhet? Inte ens jag själv ser de snart för jag ser bara bokstäver, bokstäver och ännu mer bokstäver.. ca 67 v kvar.. heja mig..

Som ni vet fick jag veta för 1 månad sen lite drygt att jag har ADHD, det har hjälpt mig förstå och ta reda på varför jag gör som gör ibland, reagerar som jag gör eller varför jag haft sånna extrema koncentrations svårigheter. Som jag även nu har. Men det är inte lätt att försöka sätta fokus på det man ska göra med 15000 andra tankar och måsten som just då måste göra sig påminna i min hjärna, som dessutom är för trång för alla dessa tankar, vart fan kommer dom ifrån?

Idag har jag suttat vid datorn sen kvart i 8 i morse med 1 timmes paus, jag hade 1 uppgift kvar jag ska nämna 3 olika ålderskrämpor, har skrivit 2 och hade 1 kvar när jag skulle hämta barnen. Och dom hämtade jag 3. Alltså, jag har inte fått skrivit mer än 2 förbannade jävla skit ord(jag är arg, frustrerad och sur och ledsen) sen halv 4, för så fort det stora barnet kliver innanför denna dörr, så är det 100% trots, det 100% skrik och gap 100% slåss och jävlas med lillasyster och 100% jag gör va fan jag vill utan att lyssna på mamma. Min skrivar glöd föll  till botten och jag vill bara skita i det här, hoppa av och fortsätta som en jävla slav på ett städföretag. (i hate my life) jag som hade så mycket bra att skriva om denna sista ålderskrämpa, men nu är allt borta och jag får börja om, tänka på nytt leta upp en ny ålderskrämpa att skriva så jävla bra om..

Okej, nej jag tänker inte hoppa av. Jag sitter jämnt och pluggar, både när barnen är på dagis och när dom är hemma och när som sover. Men tid för uppmärksamhet och lek med dom. Samt allt de där andra som man ska göra. För det är de då ingen annan som gör. Nej, jag gör allt själv! Sen ska jag tänka på min partner och mig själv göra nått för mig och honom. Så klandra mig inte om jag inte orkar, jag gör de här för min och barnens skull, för att få en mer stabil ekonomi. Inte några sletna 5000 för över jobb. (Y) Positiva tankar, andas och räkan till 10..

heja heja mig.. pepp pepp.. haha fan va ja e rörig haha!

NU har jag fått de värsta ur mig och känner att jag ska ta och gå ut ta en nypa luft och försöka hitta krafter att få skicka in den här jävla uppgiften och samtidigt laga mat yaay mee :D..