Detta år va visst snart slut

Imorgon är det den sista dagen på året 2014.
Vad hände med detta året, även om det fört med sig lycka, sorg, kärlek och massa skratt och tårar, funnit och förlorat vänner och familj. Men ändå har detta året sprungit iväg.

Men detta årets största höjdpunkt måste nog vart när jag fick en diagnos. Fy fan vilken lättnad det var. Jag ska få den hjälp som jag så länge sökt men inte vetat hur jag ska ta mig till för att få.

Jag har inte så mkt att skriva så jag avslutar nog där..

Gott nytt år på er.. :)

Låt mig va

Seriöst är mitt liv så mycket mer intressant än ditt att du måste springa ner både min instagram och blogg?? 

Och sen tro att du kan säga saker om mig när du inte ens känner mig. Och sen tro att jag inte får reda på de? Du ska dessutom va äldre än mig, men du beter dig som en svartsjuk 15 åring! VÄX UPP!!

Sluta stalka mig!! Jag vill inte ha något med dig och göra. Jag bokstavligt hatar dig! Och jag hatar sällan! Men dig tål jag inte. 

Bara för dig att acceptera att jag ännu en gång segrade och du loosade. Så jag ber dig ännu en gång, LÅT MIG VA!! 

Resultat

Mitt möte på vpm gick hur bra som helst igår. Jag satte mig i väntrummet med en stor sten i magen. Men gick därifrån på moln. Oj, vilken lättnad. 

Jag, som resten av familjen har adhd. (Inte speciellt oväntat kanske!?!) så nu ska jag bara vänta på en tid till läkaren. Min psykolog skulle föröka få upp mig lite prioritering pga att jg börjar ju skolan snart. Å blir medicin aktuellt så är bra om jag kan börja äta den tidigt i utbildningen. 

Jag kan nog bli anklagad för att va själa glad över att ha fått en diagnos, men jag är bara glad att jag kan få den hjälp jag letat efter så länge jag kan minnas. Äntligen kan jag vara den jag är utan att behöva förklara mig. 

Dagen är här

Dagen jag väntat på hela mitt liv är här. 

22 december 2014 och jag ska få veta vad min utredning gett för resultat. Har fjärilar i magen å köttätande myror i huvudet. Är så nervös. 

På ett sätt vill man ju att de ska finnas enanledning till att man är som är. Oxh skulle va skönt om de sattes en diagnos så man kan få hjälp.

Sen om det inte är nån diagnos så kan jag be om yttligare hjälp som ex mitt humör. 

Hade jag suttit vid en dator så hade jag länkar lite olika sidor med likheter mellan mig och just adhd/add som jag sökt utredning på.

Personligen tycker jag att psykologen som gjort utredningen har för lite att gå på. Men de är min personliga åsikt.

Nu ska jag ta tag i mitt hem, tvätta och lite så. Har städat roxannas rum, ångorna en del tvätt där inne, sen har ha själv inga kläder ;) 

Sömnlöst och strömlöst

Det är en halv storm ute. Och jag har vart vaken sen 05.47 och ligger fortfarande vaken. Kan inte somna om. Och min klocka ringer först 07.30.. 

Vaknade och insåg - INGEN STRÖM!! Såå skoj! Eller inte. 

De ä väl tur att jag gillar ljus nu när strömmen bestämt sig för att försvinna! :p

<3

Hade de inte vart psykopat varning, hade ja vart kär i min hårfärg. Nöjd som fan! 

Ny hår färg

Ny hår färg! Trivs sååå mycket bättre med denna färg :) mahogny tror ja de va ;) 

Some day it will be okay

Some day I hope. 

Nu är jag inne i en period där jag mår mycket dåligt. Ni vet en sån period där ork till allt inte finns, inte ens lust. Man vill bara dra täcket över huvudet. 

Känslorna är all over. Ena stunden gråter jag hysteriskt, andra är jag glad å sprudlar av skratt. Sen ner igen och torkar tårar som en dåre. 

Och det ända mina "medmänniskor" gör eller säger är, ryck upp dig, sluta tänka, gå upp ut sängen gör något så slutar du tänka. När barnen inte är hemma, de vill säga på dagis. Då vill jag ligga i min säng. Bara va. För där känner jag mig trygg. Sen när dom kommer hem, då är allt som de brukar, vi leker, lagar mat, duschar barnen tar hand om dom som vanligt de ända som är ovanligt är att jag inte är lika glad hela tiden. 

Att säga till någon som mår dåligt psykiskt att rycka upp sig, eller sluta tänka är de värsta man kan göra. 

För grejen är, att jag tänker inte på något som får mig att må dåligt. Jag vet inte varför jag mår dåligt. Fatta det nån gång, JAG VET INTE VARFÖR!! Jag bara göra de. Och säg inte till mig att "gör nått, städa, tvätta eller vad som helst för att ja inte ska tänka, för jag tänker inte. 

Jag är tom, ledsen, delad, har ångest, gråter helt ur de blå utan anledning. Jag gillar inte att må såhär. Varför kan inte folk bara försöka förstå. Jag har inte mått såhär dåligt sen 2008. Det är skit jobbigt att må såhär. Försök bara förstå att jag inte alltid orkar. Jag har stängt in allt, alla känslor, lagt mig själv i paus men nu blev de väl mycket och de bröt ut med all kraft. Totalt! 

Jag är trött på att höra om vad jag ska göra och inte göra. Jag gör de jag känner för. Försök bara va på min nivå, försök inte få mig till en massa jag inte klarar av nu ändå. 

Hoppas ni förstår, ni som vart på mig!