If you're gonna be a smart ass

Som huvudet på spiken! Haha. 

10 månader idag <3

Idag!! Idag blir mitt lilla hjärta 10 månader!! Snart fyller hon 1. Med ett halvt krossat hjärta ska jag planera 1 års kalas! Min lilla bebis är ingen bebis längre :(. Fast och andra sidan kallar jag Roxanna för bebis fortfarande ;) haha!! 

Och så bjuder jag på en bild på

Roxanna från igår när hon skulle till dagis. De va en -tuff tjej som gick in på dagis igår- (enligt henne då ;)) 

Sin älskade Eddie meduza tröja, skinnjackan och leopard mössan! (Y) 

Underbart med minnen

Satt och kollade igenom min instagram idag. Och bilder som jag blivit taggad i. Hitta då denna bild. 

Den får jag att skratta lika högt och mycket varje gång. Haha! 

Vissa saker är roligare än andra. 

Bra att jag har så underbara människor runt omkring mig som dokumenterar sånna här saker. För det är de små sakerna som betyder och värmer mest. Detta är en bild jag tar fram de dagar jag inte alls känner med livet. De dagar som känns jobbiga och gråa. (Y)

Saknad och remiss

Jag skulle kunna gå on and on and on om hur mycket jag längtar hem till min säng, mina hundar. Vardagen i huset tillsammans med den man jag faktiskt älskar med och av hela mitt hjärta. Men det blir så tjatigt så jag ska försöka prata om något annat. Men det är svårt när man saknar mer för varje dag som går. Man tänker ju på honom hela sin vakna tid. :( 

Men men. Idag har det vart dagis för Roxanna. Hon älskar ju sitt dagis. Så hon har ju vart eld och lågor hela morgonen. Och nu försöker få henne och Jouline att somna. Men Roxanna spexar och bråkar så Jouline inte kan somna. Luften går ur mig. Jag vill inte va ensam om detta. Nu när trotsen är ännu värre än innan. Sen så straffar hon mig för vad Daniel har valt. 

Hon slåss, sparkar, skriker, nyps. Säger att hon hatar mig. Vill inte va med mig. Jag är dum mm. 

Jag har faktiskt tappat det ibland. Jag har blivit arg. Känt mig som en kass förälder. Precis som att jag inte förtjänar att vara föräldrar. Jag är säkert inte ensam om att tappa humöret när det är så intensivt. Nen nu känns de så. När vi var och handlade häromdagen ville jag bara sätta mig på golvet och gråta. Jag höll mig tills jag kom hem. 

Jag förbannade Daniels val och hur det påverkat mig och barnen. Jag bara grät och grät.. Torkade tårar som inte ville sluta rinna. Kände mig otroligt värdelös som inte ens kunde stå emot min dotter som är så mkt mindre än mig. 

Och sen finns det en sak jag inte talat om för så många. Men har kontaktat vuxenpsyk. Jag vill ha hjälp med diverse olika saker i mitt liv. Mycket med humöret. Även mitt eget mående. Att få prata med någon kan göra mkt nytta. Men ialla fall, jag vet att mitt humör ställt till det otroligt mkt. Jag tror de ligger mkt i grund till att allt som hänt hände. Eller nej, jag VET!  Och IDAG har jag skrivit färdigt min egen remiss, så nu ska den skickas. Jag känner att detta är något jag borde gjort för 3 Årsen när jag lovade Daniel att ta tag i det. Lite försent men hellre de än aldrig! 

Men men, nu ska jag ialla fall kolla på det som är kvar av idol :) 

Simple

Just that simple.. 

Återkommer imorgon :) 

Att sakna de man älskar!

Den som sa att lite ensamhet är bra ibland. Är ingen klok människa. 

Saknar mer för varje dag som går. Kan inte hjälpa det. Försöker att inte känna med hjärtat. Men det är svårt. Hjärtat vet sin plats. Och verkar vilja att jag kämpar för min plats! 

När jag träffade dig förut. Ville jag slå dig med knytnäven rakt i ansiktet, binda fast dig i en stol, tejpat igen munnen på dig och sagt allt det jag bär på. 

Jag säger inte att det för nån nytta. Men någongång, idag, imorgon eller om ett par veckor. Jag kommer öppna munnen och tala direkt från hjärtat. Sen skiter jag i vad som händer. 

Fast egentligen vill jag bara sluta lida innefrån och ut. Från topp till tå. Du är där i tanken. Bosatt i ett litet rum i min hjärna. 

Och min Nikita. Vad jobbigt det är att behöva stänga dörren med dig på andra sidan. Se dina ledsna ögon som tittat på mig och ber mig stanna. Ingen ska någonsin få ta dig ifrån mig. Dig kommer jag slåss för i all evighet. Ååh vad jag saknar sig grisen! Mitt matte hjärta blöder utan dig. :( <3

Saknar givetvis Malou med. Men Nikita och jag har ett speciellt band. 

Fast dem är inte de ända jag saknar! Det vet vi alla. Men men! Life is a bitch, and so am I!! 

Mina älskade små vad jag älskar er

Idag slog det mig. Som en blixt från klar himel. Mitt lilla hjärta blir 1 år om ca 2 1/2 månad.. Min lilla bebis! <3

Och mitt stora hjärta, trotsar värre än någonsin. Men lär sig mer och mer nya saker hela tiden. Snart är inte mina barn små längre :( <3

Första steget

Idag är Jouline 9 månader 2 veckor och 1 dag! Och har tagit sig upp på benen helt själv utan stöd och stig själv i ca 20sek och dessutom tog sitt allra första steg. 

Mammas lilla hjärta. Snart springer du ifrån mig. <3

Låt mitt och Daniels liv va. Vad vi gör och inte gör angår dig inte

Idioter finns det gott om i denna värld.

Igår kväll fick jag ett meddelande på Facebook av en okänd person. Tänker inte hänga ut något namn eller vem det handlar om. Men det jag kan säga är att jag är så trött på folk som lägger sig i min och Daniels "relation". Ialla fall tyckte jag det var obehagligt. Dels är det inte första gången som någon okänd/anonym/"byta-mitt-namn-till-något.annat" är igång och jävlas.

Kan du denna person förklara för mig varför du gör dig till åtlöje för att försöka förstöra. Nu finns det inget att förstöra. Men om det fanns?? Eller nej, jag vill inte höra något från dig. För vet du vad, mitt liv är så intressant att du är svartsjuk och försöker dra ner mig. Men denna gången går det inte. Om det var tårar du var ute efter misslyckades du STORT!!!

Jag blev förbannad för att folk inte kan ge fan i andras liv. Ta tag i ditt egna och ge fan i mitt, eller någon annans. Du blir varken en bättre människa eller bättre/större självgodhet. Jag skiter i dig. Jag vill inte veta vem du eller något sånt. Men ge fan i vad som händer i mitt liv och min relation till Daniel. Den har du inte med att göra... Det är det ingen mer än jag och han som har..

Peace Out (Y)

Pumba

Alla som känner mig VET, att jag hatar att vänta. För det är vad jag gör idag. Väntar!  Idag (om vi håller varje jävla Tumme i världen!!) ska vi ut med pumba! 

För er som inte vet vem pumba är! 

Nu ska jag efterlysa Magda, sen duscha! :) 

Detta är jag varje kväll

Så mig, varje jäkla kväll.. :) 

Jag kan inte stänga av

Varför ska de vara så förbannat svårt. Eller det är lätt egentligen att skicka de där smset eller ringa de där samtalet. Men de går emot.. Så in i.. Man vill då jäkla gärna men man vet att inget blir bättre.. Låt honom vara. Låt honom få space. 

Med rusk för att låta barnslig.. Men jävla bajs.. Vill uttrycka alla mina känslor. Säga vad jag känner. Å hoppas på de bästa, men håller käft. En dag kommer jag få säga de ialla fall. 

*ger mig själv en käftsmäll*

Kim för fan! 

Godnatt 

Lotta på Liseberg

Barnen sover. Jag är tragisk och sitter och kollar på Lotta på Liseberg. Sitter och väntar på att Beck ska börja. 

Borde egentligen plocka här men råkade hamna på arslet i soffan. Får nog skita i slutet på Lotta och städa :p 

 

Ja jag får göra de. Har 3 väskor att tömma efter helgen med. Och vika den rena tvätten. Suck. :) 

Vilket kök

Tänk er att ha detta köket! Då hade jag med glädje stått i köket med en kedja vid foten! 

Ni vet skämtet : vad har du gjort för fel om kärringen kommer ut och skäller på dig i vardagsrummet? - gjort kedjan vid spisen för lång. 

Ialla fall. Det var kärlek. OMG! :) 

Ha ett bra liv

Från och med nu, kommer ni märka vilka som har äran att få stanna i mitt liv som vänner. Är lite e lagom trött på, eller inte trött på, men att ni är en del av mitt liv som är färdig. 

Det är i tider som dessa som man ser vilka som faktiskt är ens vänner! 

Tror aldrig jag har känt mig så jävla förbisedd, ensam och "o"vän med någon som jag gjort nu det senaste. Är trött på att höra diverse dumma ursäkter till att man inte kan ses. 

Jag må va en snäll, för snäll människa som gör allt för dem jag tycker om. Och som betyder nått, men även om ni betyder nått så kan jag inte stå där och vänta och vänta. Är lite trött på att jag duger när de passar er och inte mig. Jag vet inte hur många gånger jag bett flera om att få ses. Bara de senaste 2 veckorna. Men nej de går inte, så kommer där flera olika ursäkter. Som börjar bli en aning tjatiga. 

Och så finns det dem som nu tänker, "-Du kommer ju med ursäkter när jag frågar med." Jo, för att när de passar att fråga är det tal om helt andra angelägenheter, så som kvällar, eller helger där faktiskt barnens pappa inte har barnen. Eller som det va innan att han va han som var iväg. För allt han skulle göra va planerat "sååååå långt i förväg".. Ja då måste jag väl för fan säga nej eller?? Eller ska jag lämnar en 4 åring å en 9 månaders helt ensamma?? Bara för att DÅ passar det??  

Nej nu är de färdigt! Jag är färdig!! Ha ett bra liv! 

Att älska någon så mycket att man går sönder

Det borde vara olagligt att sakna och älska någon så mycket att bara tanken på personen gör att man mår illa, hjärtat trasar sönder och kroppen skriker efter personen. 

Tanken på ditt leende, ditt härliga skratt, din humor, eller bara din röst! Saknar snarkningarna om nätterna. Få ligga där rätt intill och höra andetagen, se på dig. Ditt vackra ansikte. 

För mig är du vacker. I mina ögon är du det finaste som går på denna gjord. Ingen av oss är felfria, men oftast accepterar jag dina fel och brister. Även om jag kan va svartsjuk. Men är de så konstigt att man är lite svartsjuk när man ser en person som för mig är de bästa jag vet framför mig?!? 

Du är min kung, även "the king of the land in my heart" <3