Att älska någon så mycket att man går sönder

Det borde vara olagligt att sakna och älska någon så mycket att bara tanken på personen gör att man mår illa, hjärtat trasar sönder och kroppen skriker efter personen. 

Tanken på ditt leende, ditt härliga skratt, din humor, eller bara din röst! Saknar snarkningarna om nätterna. Få ligga där rätt intill och höra andetagen, se på dig. Ditt vackra ansikte. 

För mig är du vacker. I mina ögon är du det finaste som går på denna gjord. Ingen av oss är felfria, men oftast accepterar jag dina fel och brister. Även om jag kan va svartsjuk. Men är de så konstigt att man är lite svartsjuk när man ser en person som för mig är de bästa jag vet framför mig?!? 

Du är min kung, även "the king of the land in my heart" <3