Saknar mer för varje dag som går. Kan inte hjälpa det. Försöker att inte känna med hjärtat. Men det är svårt. Hjärtat vet sin plats. Och verkar vilja att jag kämpar för min plats!
När jag träffade dig förut. Ville jag slå dig med knytnäven rakt i ansiktet, binda fast dig i en stol, tejpat igen munnen på dig och sagt allt det jag bär på.
Jag säger inte att det för nån nytta. Men någongång, idag, imorgon eller om ett par veckor. Jag kommer öppna munnen och tala direkt från hjärtat. Sen skiter jag i vad som händer.
Fast egentligen vill jag bara sluta lida innefrån och ut. Från topp till tå. Du är där i tanken. Bosatt i ett litet rum i min hjärna.
Och min Nikita. Vad jobbigt det är att behöva stänga dörren med dig på andra sidan. Se dina ledsna ögon som tittat på mig och ber mig stanna. Ingen ska någonsin få ta dig ifrån mig. Dig kommer jag slåss för i all evighet. Ååh vad jag saknar sig grisen! Mitt matte hjärta blöder utan dig. :( <3
Saknar givetvis Malou med. Men Nikita och jag har ett speciellt band.
Fast dem är inte de ända jag saknar! Det vet vi alla. Men men! Life is a bitch, and so am I!!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar