En ny dag, nya möjligheter..
Måndag förmiddag har anlänt efter en jobbhelg. Ledig idag så jag kan varva ner efter helgen.
Eddie är hemma från dagmamman och sitter hör brevid mig och matar hunden.
Våran älskade Nikita gick bort för lite mer än 1 årsen. Hon blev nästan 11 år gammal. Inte illa pinkat för en Rottweiler som har en ungefärlig livslängd på 8 år.
Vi var och hämtade en annan rottweiler i Maj månad. En flicka på 3 år. En renrasig. Nikta var ju blandras. hade 12.5% schäfer i sig.
Vår nya familjemedlem heter Kiara. Är född utan svans, en komplikation som ibland kan uppstå. Hon är född med Spina Befida (stavning?) vilket jag inte visste att hundar kunde födas med. Ibland är de en svår missbildning som uppstår och valpen över lever inte. Ibland kan den få men för livet, men Kiara har turen att det enbart är 4-5 kotor som saknas vilket i detta fall är de kotor som skapar svansen. Hon är UA röntgad och har inga som helst problem efter sin medfödda missbildning.
Jag har sökt mycket info ang just denna missbildning hos hundar. Och man får ABSOLUT inte avla på denna missbildning vilket uppfödaren uppenbarligen gjort. Vi hämtade henne strax utanför Mariestad. Hos en tjej som köpte henne av uppfödaren för ganska exakt 1 årsen. Men pga ändrade familjeförhållande så valde hon att låta Kiara flytta. Men den info vi fick av henne gör att man vill leta upp uppfödaren i skåne och anmäla skiten ut honom. Enligt uppfödaren skall man ej va rädd för att ta till hårdhandskarna med en Rottweiler och att de behöver en smäll då och då för att tygla hunden. Sen bodde Kiara sina första 2.5år i hundbur. I HUNDBUR!! helt jävla vansinne. Hon blev tillkastad oliak slag av kadaver. bland annat döda höns och kycklingar. Fick aldrig komma in och få kärlek. Uppfödaren har förskt avla på Kiara (trots att de är förbjudet att avla på hennes missbildning) 3 gånger men utan resultat så mest troligt är hon infertil. Vilket jag kan tycka för hennes del kan va skönt, Då det inte är rättvist att bete sig som ett rövhål mot en hund så som uppfödaren vart. Så när förra ägaren i Mariestad hämtade henne var Kiara i så dåligt skicka, hon var så dålig i magen att vanlig hundmat fick magen att kollapsa. Så det var bara att börja om från start. Göra en omstart på magen så att säga. Så än idag klarar Kiara inte matrester. Asså det är inget man ger så bara för att men klart ramlar de ner på golvet är hon där illa kvickt men magen på henne klarar de mer och mer. Allt kan man inte se när man har småbarn som tycker de är hysteriskt roligt att mata hunden, ;P
Kiara är ganska försiktig av sig, reserverad, framför att för män (hur lyckas vi alltid hitta dessa hundar :P nikita va likadan, men vi tränar självklart på de) men nya människor överlag, hon lixom kryper ihop till en liten vandrande boll precis som att hon ursäktar sin existens (tragiskt egentligen), hon skäller oerhört sällan. Bara när hon blir rädd. Hon är super go med barnen. Vår granne, som är Daniels farmor med fru älskar henne, Siw som hon heter var LIVRÄDD för våra andra hundar haha, men kiara älskar hon. Och Kiara älskar henne. Samma med Kent som är daniels farbror. Klipper Daniel gräset när jag ej är hemma och siw och kent är hemma springer Kiara dit och gosar.
Det fascinerar mig hur en hund som levt så olyckligt som Kiara, kan bli en så go hund som bara hänger med i svängarna, accepterar att Eddie exempelvis gärna kryper intill och gosar in sig så långt in på Kiara de går. utan att hon gör nått. Hon säger ifrån givetvis när de är för mycket genom att morra, men de är hennes rättighet att säga ifrån när hon inte vill så länge de inte går snäppet längre. :D
Vi var tveksamma till att skaffa ny hund, men när vi väl träffade Kiara sa de bara boom. En fullträff, kärlek från båda håll. Vi sa antingen bär de eller så brister de. Vi får ta de som de kommer. Men hemmet va oerhört tomt vill jag lova.
Jag saknar givetvis Nikita så de gör ont i mig, ingen kan ta hennes plats. Men någongång måste man våga hoppa. Vi vågade när de kom till Kiara. Vi har kommit till att älska henne. Såå mycket. Hon är en charmör utan dess like, hon har även vart med mig på jobbet vid några tillfällen, och älskat det. Hon sprang fram och tillbaka mellan kunderna och gosade och visade dem kärlek som bara en hund kan. Så tanken har funnits att göra henne till en utbildad vårdhund.
Dels för att huset jag jobbar på var under humana omsorgs styre fram till 1/10-20 men togs då över av Vardaga som inte tillåter att man har med sig sina hundar. Utan de enbart tillåter utbildade vårdhundar. Vilket jag kan tycka är synd då nu i dessa tider när vi har covid-19 hängande över oss och de inte kan träffa sina anhöriga på samma vis som innan, så kan ett djur ge lite extra närhet och omtanke i de äldres vardag. Men det är inte jag som bestämmer. ;(
Jaja, jag kan inte göra så mycket åt de. Bara le och se glad ut och hoppas de tar in vårdhundar ofta för de som är boende på min avd älskar djur och man ser deras lycka i hela deras ansikte och kropp när en hund hälsar på. Det lilla kan göra hela deras dag till en av de bästa på länge.
Nu ska jag ta och göra nått vettigt, men jag kanske kommer snart igen. Det va skönt att skriva, motivationen kanske kommer tillbaka. ;O
