Jag skäms inte längre

Jag vet, jag är jätte dålig på att skriva nått här. Vet inte vad ja ska skriva om. Studierna går framåt. Har nu 5(!!!!!!!) månader kvar. What did you say? 

Jepp, 5 månader kvar sen är jag färdig. 

Nått jag tänkte ja kunde skriva är om mitt hår. Ni kommer förstå snart. 

Under min uppväxt och skolgång (mkt framför allt vart jag bodde) var jag rädd för att sticka ut, ha mindre vänner ön jag hade, för sär jag bodde, Billdal, där hade alla Pengar, ialla fall mer än min familj. Det var resor minst 2 ggn per år utomlands sa, dyra märkeskläder och ett prydligt yttre som va såå himla viktigt. 

Jag ärligt vågade aldrig ta fram den jag egentligen var, jag höll sen sprudlande spralliga, överenergiska tjejen som skrek inom mig för att komma ut. Jag ville visa att jag är inte speciall för att bi inte kan få grepp om mig, utan för att jag är jag. Jag ville så gärna få visa vem jag var. Men jag vågade inte. Jag höll fast vid ett prydligt yttre genom gymnasiet men ändå vågade en del av mig komma fram, för där kände nästan ingen mig. En liten del av den jag egentligen var kom mer och mer. Men ändå inte fullt ut. 

Jag ville ha håret i Roliga färger. Men vågade aldrig för att jag kunde ju bli retad. 

Men idag snart 8 år efter studenten och skolans slut. Jag vågar äntligen vara och göra som jag vill. För jag har vänner son tycker om mig som jag är. För de dömmer inte mig utifrån hur jag är, eller ser ut. Och Härromdagen färgade jag håret. LILA! Japp lila! Och herregud va komplimanger jag fått av kända som okända. Jag bara älskar att jag inte längre bryr mig. För jag trivs och det är det som är huvudsaken. 

Jag vill lära mina barn att va aldrig rädd gör att visa från början vem du är, och skäms aldrig för vem du är. Det är okej att klä sig hur man vill, gå hur man vill, prata hur man vill. Ha vilken jävla färg i håret du vill. Mina barn älskar attraherar lila hårfärg. De är lixom lite stolta över att jag har en annorlunda hårfärg. Fröknarna på förskolan utbrister "men Guuud va häftigt" eller "du vågar verkligen utmana allt som är normalt" 

Japp, jag skäms inte längre, jag vågar och det ska jag fortsätta med. För jag är den jag är, och jag älskar det! 

Instagram

Vet ni vad.. Jag är mer aktiv på instagram så sök på mig där och följ där. Snabbt och enkelt sätt dela med mig. :) 

Kilidoro 

Att ha fullt upp

Godkväll i stugorna..

Det är tomt här i know.
men det händer så jäkla mycket just nu, jag har inte ens tid med studierna riktigt så som jag önskar. Jag har legat efter med 1 inlämning och har nu 2 dagar på mig att göra den för denna veckan, inte ens 2 dagar, har imorgon ca 2 timmar. och fredag inget.. Och inlämning är fredag 12.00.. YAY! Not.

jaja, jag får försöka så gått det går. Jag har min sista praktik just nu, är på sjukhuset i varberg. Mer kan inte berätta, kan säga avd men för min egen skull å sjukhusets och patienterna så hoppar jag det. Men det är nog en av de roligaste praktikerna. Även om alla har vart roliga så är denna roligast. Får göra mera provtagningarna och sånt än innan.

Imorgon gör jag kvällspass och fredag dagpass, sista passet på 3 veckan av 4.
Helt sjukt va fort tiden har gått igentligen. ja har massor kvar att göra som jag tyvärr inte alls är redo för eller känner att jag är tillräckligt förberedd på. Venprovtagning och sätta kateter eller tömning av blåsa.. LIVRÄDD.. Tanken får mig att nästan hyperventilera och svettas. Mest med tanke på att kateter har jag enbart testat att sätta på ett manligt könsorgan gjord i plast/gummi. Och har gjort venprov på en låtsas arm.. Misslyckades 8 av 9 gånger.. Värdelös..
Jag fick inte till det lixom. jaja, nu ska jag påbörja nästa inlämning. Ingen ro, ingen vila.

Öppet

efter ett tags frånvaro har jag nu beslutat för att öppna upp bloggen igen. Men tyvärr kommer ni inte hitta hit genom sökmotorer.

Jag har ingen skyldighet att säga varför jag valt att stänga ner ett tag då det är privat. Men de jag kan säga är att folk tror att de kan komma och bråka. Och genom att jag tog bort bloggen ett tag var i ren förebyggande syfte.

Nu har jag snart 4(5) KURSER kvar. helt sjukt, 4 kurser och ett gymnasiearbete. Det är snart maj och jag gör sista inlämningen..
Nu har jag ialla fall haft 2 av 3 praktiker, får ut på 3 och sista nu v44 ska vara på sjukhuset denna gången. och jag är mer nervös denna gång än vad jag vart innan.. Helt sjukt!!

Önskar jag kunde sätta ord på allt det som fösigår uppe i min hjärna men de hade blivit otroligt rörigt och jobbigt att läsa för de är rörig utav bara fan där uppe.. en tanke hit en tanke dit å så slår vi ihop dom och sen tänker vi på något annat.. Ja rörigt är förnamnet.

jag ska fortsätta plugga ville egentligen bara säga att nu är bloggen öppen igen :)

Hur mår du?

Jag är frånvarande härifrån just nu för att jag inte mår så bra. Det har hänt en del saker som påverkat mig otroligt negativt, även min familj. Så jag kommer att va borta ett litet tag till. Jag måste ta hand om mig själv, min familj och dem som finns där för mig.
Tråkig ja, men jag måste prioritera.

Veckorna går fort

Fredag igen, veckorna går på tok för fort.
Imorgon hade jag ju tänkt åka till stan, min tanke va mest att kolla på pride paraden. Inte va där hela dagen. Men efter bråk och tjafs och inkompetenta puckon (inte daniel) som "jag har inget emot homosexuella" yttrat sig. Så tänker jag inte åka längre. Dels tyckte Daniel att jag skulle skaffa barnvakt för de är "ju inget för barn".. Nähä, men varför är de då en familjefest? Suck ja blir så trött, men men.. Jag åker in på morgonen och tränar en timme sen åker jag till Mölnlycke istället.
Ska hälsa på farmor och farfar. Dom saknade barnen. Så då tänkte jag att jag åker dit istället.
Så slipper de blir mer påhopp om vilken usel förälder jag är..
Tur att jag inte tar åt mig utan bara ler åt er.. ;)

Nästa vecka ska jag till min sjuksköterska på VPM ska nog trappa upp medicinen då jag inte känner någon som helst skillnad. Kände bara de första 2-3 dagarna. Men nu är de precis som innan.. Dock är jag allmänt förvirrad så.. Haha nä inte riktigt så illa. Men ialla fall.. Jag är nog mest nervös över min puls. Den går ju upp lite när man äter den medicinen som jag äter. Så jag ska försöka va där låångt i förväg denna gången och inte stressa. (Y)
Måste komma ihåg att ända tid på förskolan bara eller se om någon annan kan hämta och vara med barnen den stunden som de blir.

Idag åker ju Daniel till Målilla, så jag blir ensam hela helgen. Inget jag ser framemot men man får bita i de sura äpplet och ta det som de kommer. Ska ialla fall försöka få färdigt min inlämning idag. Får se hur de går. Kommer säkert gå lättare ikväll när barnen sover. Det är ju de här med koncentrationen. På dagen ser jag ju mer och då försvinner min koncentration och min blick fångar något annat. Tänk då hur de hade vart i ett klassrum *haha-tårar*. Det kan vara bara utsikten och de fina vädret som fångar min uppmärksamhet.

Som sagt de där med att distraheras, jag får fortsätta skriva på uppgiften

Pride och kärlek

Jag har lite träningsvärk i mina ben idag.. Men inte sådär så att jag lider av de ;)
Började träna på gym igår igen. Kände att jag saknade det. Och de va så jäkla skönt att gå in där. Och känslan efteråt. OSLAGBAR!!

Började lite försiktigt med att köra benen och armar samt kondition. Gjorde powerwalk på bandet och gick i snabbt tempo i ca 10 min drog ner till ett lugnt tempo och gick 2 min lugnt och sen upp igen. Så höll jag på i ca 40 min. Trodde jag skulle ha värre värk, så blev helt paff när jag vakande i morse och inte kände så mycket mer än bak på låren som stramar lite. Fast när jag tänker efter så när jag var på gymmet senast då innan Jouline flytta in i magen så va ja så jävla otränad över lag och hade ont efter varje pass. Nu har jag lite mer muskler i benen ;) Promenader gör sig gott samt squats ;).

På fredag ska Daniel åka till Målilla och den traktorpullingen som ska hållas där. Jag vill egentligen åka med, men vill inte ha med både hundar och barn som jag ensam ska ta hand om i en husvagn.. Nja inte jätte lockande.. Så jag blir hemma, så jag funderar på och gå på pride som ska hållas i Varberg i helgen. Eftersom dom nu under höst och vår har arbetat mycket med barnkonventionen och att alla barn har rätt till kärlek och omsorg. Men även föräldrar och familj. Och även att en familj är inte idealisk med mamma, pappa och barn. Utan en familj kan se ut som så att man har 2 mammor eller 2 pappor med.

Men det är helt otroligt egentligen hur mycket förståelse detta barn har, Roxanna är helt införstod med att alla barn inte har 1 mamma och 1 pappa utan att man kan ha just 2 pappor eller 2 mammor. Till och med i lek kan de komma när hon leker med sin kusin att båda kan ju va mammor om de är tjafs om vem som ska mamma eller pappa, att höra att de kommer överrens om att båda 2 kan vara mamma till varsitt barn. Helt fantastiskt. 

Och till er där ute som anser att homosexualitet eller annan sexualitet som inte är straight är "äckligt", sen när har kärlek ett kön? Kärlek är kärlek. Alla har rätt att älska vem man vill..
Och ni föräldrar som inte kan acceptera att era barn råkar älska en av samma kön, lär dig att acceptera, ju mer du förnekar ditt barns läggning, desto mer lär ni glida isär. Tjata inte om barnbarn, för de kan du få ändå!!! Stötta, och visa att ditt barn har ditt stöd och att du älskar ditt barn även om de inte är som du. Jag ser inget fel i att älska en person av samma kön, det är bara så det är. Kärlek är kärlek och de är inte bestämt att det ska vara man och kvinna..

Tillbaka i böckernas värld

Back to reality.. eller något i den stilen. Praktiken är färdig och jag är tillbaka i böckernas värld.
Det har hänt lite grann här sen senast.

Fick tid hos läkaren på VPM och de va ganska meningslöst enligt mig själv. Va där i 15 min fick dra hela min historia igen fast att de finns att läsa i journalen. Ialla fall, fick en kontaktperson/sjuksköterska tilldelad ganska omgående. Va hos henne förra måndagen. Men fick veta det med väldigt kort varsel och hade 20 min på mig att ta mig från Värö till VPM inne i Varberg. Det tar lite mer än 20 min. Va 3 minuter sen. Men de gjorde inget. det skulle tas blodtryck och puls eftersom jag skulle börja med medicin.

Bloctryck va bra men puls va en aning för hög. Men de va för att jag va stressad. Hade bokstavligt sprungit upp till VPM från parkeringen. Tur i oturen hade jag Nette på besök så hon körde mig dit. Bra va nog det då jag hade vart ännu mer stressad om jag kört själv.

Ialla fall, min sjuksköterska skulle rådfråga med en annan läkare då min va på semester. han ville inte sätta in medicin än. Så fick boka besök på min VC. Så där var jag igår eftermiddag, lite hög puls då med. Men ja vet inte varför, stressar upp mig i sjukhusmiljö. Eller så va ja nervös just för att jag skulle göra pulsmätning.

Så när jag var färdig skulle jag ringa min ssk. Hon svarade inte så lämnade meddelande, hon ringde upp 30 min senare och sa att hon rådfrågat med min läkare och dem hade kommit fram till att jag ska få börja med medicin. Så idag tog jag första och kände viss skillnad ganska omedelbart.
Så nu får vi se hur detta går. Hoppas det funkar, för jag orkar inte prova flera olika för att hitta den som passar mig. Så nu håller vi tummarna.

:)

Snart är de över

Snart gjort min 3:je vecka på praktiken. Och jag trivs nästan för bra för att vilja att de tar slut. Åh dessa härliga boendena. Eller brukarna/vårdtagarna pick your choose. Bästa gör ja min 4:e och absolut sista vecka med smärta i bröstet! 

Innan jag började praktiken va de rätt

Mkt tjafs här hemma eftersom de är

oregelbundna tider när man är i vården. Och till en början kunde de inte accepteras riktigt. Men häromdagen fick ja höra att de va inte så krångligt som man föreställt sig. Utan de hade gått kanska bra ändå. 

Tänk om man fick göra utbildningen på arbetsplatsen helt och hållet. Se va ju de jag var inne på från början men de gick ju inte kommunen är för snål!!! Och ville inte starta en sådan utbildning. Men men ja får njuta av den tiden jag har ute på arbetsplatsen. Och ja känner ännu mer nu att ja valt rätt. 

Nu ska jag fortsätta njuta av solen! Helt underbart :) 

Been there done that (y)

Något säger mig att jag lyckats rätt bra. ;) 

Roxanna 5 år

Hur kan 5 år gå så jäkla fort? Och nästa år är hon 6 år och Ska börja i den stora skolan. Min lilla flicka ska till den stora skolan om typ 1 år! :o 

Hon va så liten och röd när hon föddes. Hon låg där på mitt bröst och kag skakade av lycka. Och hennes pappa strålade av stolthet. Ett ögonblick jag aldrig kommer glömma. Det ögonblick då du landade liten, kladdig och alldeles ny på min mage. Att just du kom till oss va våran utmaning. Alla de frågor man hade? Hur ser du ut, vems humör skulle du få, hur du skulle bli. 

När du föddes va du en kopia av din pappa och idag är du lik mig. Ditt humör är bestämt och du vet va du vill. Det är nog lite både mamma och pappa i det där. Du är så himla snäll, ödmjuk och omtänksam. Du tänker på andra före dig själv. Min stora flicka. Du kom en solig och varm tisdags kväll i slutet av maj. 

Idag är det din dag. Idag blir du 5 år. En hel hand som du jublade vid frukosten. Älskade barn vad ja älskar dig. Grattis på din 5 års dag. <3 <3

Min älskade Roxanna

Snart fyller Roxanna 5 år. På hennes 5 års dag ska jag skriva ett brev som Hon ska få om 15 år. Ett brev som ska innehålla allt som man kan tänka sig att hon kanske skulle vilja veta om 15 år. Hur och vem denna lilla flicka var. Hur hon va dom liten. 5 år har gått så snabbt. Tänk då 15 år. Min lilla flicka börjar bli stor. Om 1 år nästan börjar hon skolan. Sen går de undan! 

Mina allt

Mina älskade goa barn <3 vad Bore jag utan er och eran fina pappa 

...

Det känns som att jag har en ny depp period på ingång. Haft lite väl pendlande humör nu de sista. Blir lätt arg och ledsen. Kan gå från super glad till katastrof. Vilket inte är ovanligt i vanliga fall men nu är de känsligare på nått vis. 

Jag kan inte styra de här men just nu vill jag det. Jag har inte lust eller tid. Och just vad som utlöser de vet jag inte de heller de kommer fram någon gång förhoppningsvis. Kan man aldrig få ligga på en neutral nivå. 

En tillbaka blick

På begäran så ska jag försöka skriva nått. Jag har liksom nästan glömt att jag har en blogg. Eller nej det har jag inte. Jag motiveras inte att skriva för jag vet inte vad ja ska skriva om. Dagarna går med fart. Barnen är på förskolan och jag pluggar. 

Igår hade jag prov på kursen jag läst nu, etik och människors livsvillkor. Tråkig kurs men samtidigt intressant. Och just nu sitter jag på min gamla skola. Fast på frisör avdelningen. Med en kompis som ska klippa och färgs håret. (Y) många känslor och minnen kommer till mig.. Många jobbiga men även glada. Siat jg va inne på skolan tog jag studenten. En av de bästa dagarna men samtidigt värsta. Tryggheten man skapat försvann i samma sekund man klev upp på studentflaket. Men lyckan som var där av att faktist ha klarat alla år i skolan med motgångar och nederlag. Så när man stod där, på balkongen, med mössan på huvudet, sången klassen valt att spelas när man sprang ut till spelades på hög nivå, känslorna välde över man grät och skrattade kramades med alla lärare man haft och alla klasskompisar. Vi hade klarat de.. 

Jag ryser, känslan är obeskrivlig den går inte att förklara den måste upplevas! Senna skolan va min räddning mot den utfrysning jag levde med i grundskolan! Fast jag valde helt jävla fel program! Men de gav mig så mycket ändå. :) 

Boostning

Det är ju faktiskt så de är. Alltid är de någon som måste hänga mig i röven för att ni är så fruktansvärt nyfikna ;) men åh andra sidan gör de inget, för de boostar mig så in i helvete så tummen upp för er som måste följa mitt minsta steg och förgyller mitt liv med att jag är bättre och har de ni vill ha (y) ;) 

Fly skiten..

Måste säga att den kurs jag läser just nu är nog den tråkigaste. Etik och människors livsvillkor. Men denna veckans uppgift kan nog va en av de bättre. Ska få se film på "studietid" haha.. Ska välja en av de 4 filmer som är i förslag i inlämning, göra ett referat och inte utesluta mina egna tankar och känslor till filmen sen ska jag skriva om handlingen i filmen relaterar till denna kurs. Och det jag läser just nu. Sen har jag 6 uppgifter till men inga som är direkt super duper tråkiga utan faktiskt går att skriva utan att somna. ;) Just nu känns det som att hela mitt liv står i paus, jag bara är. Som att de som händer runt omkring bara går förbi obemärkt. Och jag står där mitt i ruset och ser allt svepa förbi utan att röra en min eller en del av kroppen, och inte bryr mig de minsta.

Sen blir de inte bättre att jag just nu får så jävla mkt skit utan att jag gjort nått direkt. Jag skiter snart i allt och på allvar på riktigt avslutar studierna, packar mina saker och flyttar. Just nu är jag trött på alla de jävla människor jag har runt om mig. Skit skit skit, kasta lite mer för fan. Jag är ju inte värd mer. De är antingen de ena eller andra. Och jag ger snart fan i det och bara förflyttar mig tar bort alla dessa personer och startar om på nytt.. Jag vill starta om på nytt. Ny kul, men man sitter fast i denna håla. Full med skitsnack och besvikelse.

Jag tycker inte synd om mig själv inte minsta men även jag har känslor och klarar inte hur mycket som helst. Jag vill inte heller ha medlidande eller att någon ska tycka synd om mig. Jag bara uttrycker mig för hur less jag är på att bli nedklankad hela tiden, utan grund.

Nej mot skrivbordet och fortsätta läsa mina 2 kapitel. :)

Ett nytt chassi

Som ni kanske gick jag och gjorde ett impulsköp ni höstas. En ny(begagnad) vagn till Jouline då hon va missnöjd den jag hade. Det blev en Emmaljunga Cerox 360.
Med ett chassi som likanar Nitron. Jag har vart super duper nöjd. Ingen fel på den.
Men så gillade inte Daniel de små hjulen fram. Han har klagat och gnällt på dessa. Så i förrgår gjorde jag ett inlägg på Facebook sidan Emmaljunga gruppen. Och frågade om man kunde ha samma sitt/liggdelar på alla chassi förutom moneky och viking.
Vilket man då kan. Så även om chassit är från -12 kan man ha en sittdel/liggdel från -07 som min är.

Så då va det en tjej där som erbjöd sig att byta då hon kunde tänka sig ett sånt chassi.
Skit bra tänkte jag, då slipper jag betala massa pengar. Så idag har jag vart och bytt chassi med henne, till ett city cross. Nöjd faktiskt, över förväntan. Ska bara lära mig att man måste hjälpa vagnen att styra, har inte haft 4 fast hjul på en barnvagn på 4 år. :)

Så från detta: 

Till detta: 

Inte helt tokigt. :)

Sen visade det säg att hon va mammas och min mosters kusin.. heja mig va bra koll man har.. HAHA! :D Nej nu ska jag fortsätta plugga. Så jag blir klar och kan ta helg nån jävla gång. :) 

Snart första kursen avslutad

Snart är min första kurs avslutad. På fredag har jag sista inlämningen på hälsopedagogik och prov på kursen på Torsdag. Och stressen infinner sig, lite panik också. Och inget jag läser går in. Hur fan ska jag kunna sitta och skriva prov när jag inte minns nått. HAHA!

Jag är ändå lite taggad. Har fått relativt bra betyg på mina inlämningar. Så jag hoppas ju på att jag inte ska få hjärnsläpp eller blackout när jag väl ska skriva. Det vore sämst. Jag har ingen motivation att skriva här, jag gör inte så mycket mer än läser och skriver hela dagarna. Sen när barnen kommer hem består resten av dagen av tvätt, städ och lek med barnen. Och laga mat typ. Mitt liv är inte speciellt intressant just nu.. Sen är det vinter. Och det händer minsta lilla möjliga. Så  fruktansvärt tråkigt. HAHA!

Jo just de, min psykolog ringde för 1 timme sen och sa att dem nu fått en läkare till på vpm och att jag nu står på väntlista och jag är lite prioriterad, och kommer snart få en tid till läkaren och få prata om eventuell medicinering. En jävla lättnad. Jag nästan längtar efter att få känna hur det är att vara på lågvarv, känna hur de känns när hjärnan inte alltid och jämnt arbetar, och hur det är att få vara koncentrerad utan att bli förbannad för att allt kör ihop sig i huvudet och stackars boken åker åt fanders.. :).

Men nu ska jag fortsätta sitta i telefon kö hos försäkringskassan YAAAY.. Och plugga :)

rörig så in åt fan

Ni vet alla har vi den där gränsen, när allt bara rinner över. Minsta lilla detalj är avgörande. Jag har nått min gräns jag vill slänga böcker, dator, anteckningar och hela skiten åt helvete. Sätta mig på golvet, gråta som ett barn.

Jag har inte sagt att det ska va lätt att studera på heltid(helfart som dom nu så snyggt vill att det ska heta), men jag kämpar, jag försöker få det att gå ihop med barn, hushåll plugg, hålla liv i ett förhållande. Men vem ser att jag kämpar? Nån i min närhet? Inte ens jag själv ser de snart för jag ser bara bokstäver, bokstäver och ännu mer bokstäver.. ca 67 v kvar.. heja mig..

Som ni vet fick jag veta för 1 månad sen lite drygt att jag har ADHD, det har hjälpt mig förstå och ta reda på varför jag gör som gör ibland, reagerar som jag gör eller varför jag haft sånna extrema koncentrations svårigheter. Som jag även nu har. Men det är inte lätt att försöka sätta fokus på det man ska göra med 15000 andra tankar och måsten som just då måste göra sig påminna i min hjärna, som dessutom är för trång för alla dessa tankar, vart fan kommer dom ifrån?

Idag har jag suttat vid datorn sen kvart i 8 i morse med 1 timmes paus, jag hade 1 uppgift kvar jag ska nämna 3 olika ålderskrämpor, har skrivit 2 och hade 1 kvar när jag skulle hämta barnen. Och dom hämtade jag 3. Alltså, jag har inte fått skrivit mer än 2 förbannade jävla skit ord(jag är arg, frustrerad och sur och ledsen) sen halv 4, för så fort det stora barnet kliver innanför denna dörr, så är det 100% trots, det 100% skrik och gap 100% slåss och jävlas med lillasyster och 100% jag gör va fan jag vill utan att lyssna på mamma. Min skrivar glöd föll  till botten och jag vill bara skita i det här, hoppa av och fortsätta som en jävla slav på ett städföretag. (i hate my life) jag som hade så mycket bra att skriva om denna sista ålderskrämpa, men nu är allt borta och jag får börja om, tänka på nytt leta upp en ny ålderskrämpa att skriva så jävla bra om..

Okej, nej jag tänker inte hoppa av. Jag sitter jämnt och pluggar, både när barnen är på dagis och när dom är hemma och när som sover. Men tid för uppmärksamhet och lek med dom. Samt allt de där andra som man ska göra. För det är de då ingen annan som gör. Nej, jag gör allt själv! Sen ska jag tänka på min partner och mig själv göra nått för mig och honom. Så klandra mig inte om jag inte orkar, jag gör de här för min och barnens skull, för att få en mer stabil ekonomi. Inte några sletna 5000 för över jobb. (Y) Positiva tankar, andas och räkan till 10..

heja heja mig.. pepp pepp.. haha fan va ja e rörig haha!

NU har jag fått de värsta ur mig och känner att jag ska ta och gå ut ta en nypa luft och försöka hitta krafter att få skicka in den här jävla uppgiften och samtidigt laga mat yaay mee :D..

varför åldras vi?

jag sitter just nu och pluggar, letar och letar efter lite information ang ålderskrämpor som går att förebyggas.(jag kanske har glömt att nämna att jag börjat skolan, orkar inte kolla men ja nu vet ni ;)) Springer då över en jätte bra infokälla och ser detta :

"När man blir äldre utsätts man också för en mängd yttre påfrestningar på kroppen som gör det svårt att bestämma vad som är normalt åldrande. Arv och miljö har avgörande betydelse, men fortfarande vet vi inte i alla detaljer varför vi åldras och vilka processer i kroppen som sätter igång åldrandet."

Min första tanke är, varför vi åldras? Ja man dör väl av ålder? Typ. Haha.. Tänkte om man kunde komma på varför man åldras och förhindra att bli gammal och faktsitk slippa dö? Jag hade hakat på den studien och försöket med en gång. Jag vill inte dö, inte idag, inte i morgon inte heller om  ca 70 år. Nej jag vill leva. Döden är för mig tyst, ensamt och mörkt. PUNKT! ;)

Sen finns de dom som önskar jag vore död av en himla massa anledningar. Men jag står här, med fötterna på jorden och huvudet högt. :)

Nej åter till plugg, jag ska försöka hitta lusten och gnistan till att skriva lite mer. Men just nu är de heltids plugg alltså 40/vecka - ett heltids jobb, och barn på de. (Y) jag ska försöka, om inte annat får ja försöka kanske göra video blogg istället eller nått..

Vila i frid lilla Roland

Idag när Roxanna kommer hem så ska jag behöva berätta nått väldigt jobbigt för henne.
Hennes älskade Roland har gått bort. Jag skulle göra rent i buren och klappade lite på henne (roland är en hon för er som inte vet) så hon skulle kvickna till så jag kunde lossa gallret från bottendelen. Kände då hur mager hon var och hur snabbt hon andades. Så tog upp henne i min hand klappade på henne och satte ner henne på bänken, där hon försökte gå, då skakade hon när hon försökte gå och man såg hur mager hon var, hon får ny mat varje dag, eller ialla fall påfyllt, nytt vatten varje dag, så de finns ingen brist på varken kärlek, omsorg eller mat och vatten.
Så tänkte att jag sätter mig i sängen med henne så gosar jag lite med henne. Såg då att hon verkade vilja försvinna och gömma sig liksom. Men hon bara la sig i handen på mig och sen vill hon ligga på min bröst intill mitt hjärta. Men hon ville tillbaka till handen, där hon började verkligen dra sig för att få luft, öppnade munnen och gjorde små pipljud sen kom de massa vitt skum ur näsan och munnen.
Sen tog hon sitt sista andetag. I min hand, i en varm famn med massa kärlek.

Kan låta lite elakt men  glad jag är att jag hade henne i min hand när hon somnade in. Mest för att vem vill dö ensam???

Så nu kommer de där med att berätta för Roxanna att Roland inte längre finns. Så ska vi försöka begrava henne. Så Roxanna får säga hejdå.. Så tänkte att Roxanna ska för göra iordning Rolands "kista" med en bit av ett trasigt lakan, en bit morot, sin leksak och sen få säga hejdå.

Det var en hamster, sluta tramsa kan en del tycka, men hamstern va ett husdjur, lika mkt som hundarna och katten är de en familjemedlem, Roxanna älskade sin hamster.

.. :)

Adhd?