Detta år va visst snart slut

Imorgon är det den sista dagen på året 2014.
Vad hände med detta året, även om det fört med sig lycka, sorg, kärlek och massa skratt och tårar, funnit och förlorat vänner och familj. Men ändå har detta året sprungit iväg.

Men detta årets största höjdpunkt måste nog vart när jag fick en diagnos. Fy fan vilken lättnad det var. Jag ska få den hjälp som jag så länge sökt men inte vetat hur jag ska ta mig till för att få.

Jag har inte så mkt att skriva så jag avslutar nog där..

Gott nytt år på er.. :)

Låt mig va

Seriöst är mitt liv så mycket mer intressant än ditt att du måste springa ner både min instagram och blogg?? 

Och sen tro att du kan säga saker om mig när du inte ens känner mig. Och sen tro att jag inte får reda på de? Du ska dessutom va äldre än mig, men du beter dig som en svartsjuk 15 åring! VÄX UPP!!

Sluta stalka mig!! Jag vill inte ha något med dig och göra. Jag bokstavligt hatar dig! Och jag hatar sällan! Men dig tål jag inte. 

Bara för dig att acceptera att jag ännu en gång segrade och du loosade. Så jag ber dig ännu en gång, LÅT MIG VA!! 

Resultat

Mitt möte på vpm gick hur bra som helst igår. Jag satte mig i väntrummet med en stor sten i magen. Men gick därifrån på moln. Oj, vilken lättnad. 

Jag, som resten av familjen har adhd. (Inte speciellt oväntat kanske!?!) så nu ska jag bara vänta på en tid till läkaren. Min psykolog skulle föröka få upp mig lite prioritering pga att jg börjar ju skolan snart. Å blir medicin aktuellt så är bra om jag kan börja äta den tidigt i utbildningen. 

Jag kan nog bli anklagad för att va själa glad över att ha fått en diagnos, men jag är bara glad att jag kan få den hjälp jag letat efter så länge jag kan minnas. Äntligen kan jag vara den jag är utan att behöva förklara mig. 

Dagen är här

Dagen jag väntat på hela mitt liv är här. 

22 december 2014 och jag ska få veta vad min utredning gett för resultat. Har fjärilar i magen å köttätande myror i huvudet. Är så nervös. 

På ett sätt vill man ju att de ska finnas enanledning till att man är som är. Oxh skulle va skönt om de sattes en diagnos så man kan få hjälp.

Sen om det inte är nån diagnos så kan jag be om yttligare hjälp som ex mitt humör. 

Hade jag suttit vid en dator så hade jag länkar lite olika sidor med likheter mellan mig och just adhd/add som jag sökt utredning på.

Personligen tycker jag att psykologen som gjort utredningen har för lite att gå på. Men de är min personliga åsikt.

Nu ska jag ta tag i mitt hem, tvätta och lite så. Har städat roxannas rum, ångorna en del tvätt där inne, sen har ha själv inga kläder ;) 

Sömnlöst och strömlöst

Det är en halv storm ute. Och jag har vart vaken sen 05.47 och ligger fortfarande vaken. Kan inte somna om. Och min klocka ringer först 07.30.. 

Vaknade och insåg - INGEN STRÖM!! Såå skoj! Eller inte. 

De ä väl tur att jag gillar ljus nu när strömmen bestämt sig för att försvinna! :p

<3

Hade de inte vart psykopat varning, hade ja vart kär i min hårfärg. Nöjd som fan! 

Ny hår färg

Ny hår färg! Trivs sååå mycket bättre med denna färg :) mahogny tror ja de va ;) 

Some day it will be okay

Some day I hope. 

Nu är jag inne i en period där jag mår mycket dåligt. Ni vet en sån period där ork till allt inte finns, inte ens lust. Man vill bara dra täcket över huvudet. 

Känslorna är all over. Ena stunden gråter jag hysteriskt, andra är jag glad å sprudlar av skratt. Sen ner igen och torkar tårar som en dåre. 

Och det ända mina "medmänniskor" gör eller säger är, ryck upp dig, sluta tänka, gå upp ut sängen gör något så slutar du tänka. När barnen inte är hemma, de vill säga på dagis. Då vill jag ligga i min säng. Bara va. För där känner jag mig trygg. Sen när dom kommer hem, då är allt som de brukar, vi leker, lagar mat, duschar barnen tar hand om dom som vanligt de ända som är ovanligt är att jag inte är lika glad hela tiden. 

Att säga till någon som mår dåligt psykiskt att rycka upp sig, eller sluta tänka är de värsta man kan göra. 

För grejen är, att jag tänker inte på något som får mig att må dåligt. Jag vet inte varför jag mår dåligt. Fatta det nån gång, JAG VET INTE VARFÖR!! Jag bara göra de. Och säg inte till mig att "gör nått, städa, tvätta eller vad som helst för att ja inte ska tänka, för jag tänker inte. 

Jag är tom, ledsen, delad, har ångest, gråter helt ur de blå utan anledning. Jag gillar inte att må såhär. Varför kan inte folk bara försöka förstå. Jag har inte mått såhär dåligt sen 2008. Det är skit jobbigt att må såhär. Försök bara förstå att jag inte alltid orkar. Jag har stängt in allt, alla känslor, lagt mig själv i paus men nu blev de väl mycket och de bröt ut med all kraft. Totalt! 

Jag är trött på att höra om vad jag ska göra och inte göra. Jag gör de jag känner för. Försök bara va på min nivå, försök inte få mig till en massa jag inte klarar av nu ändå. 

Hoppas ni förstår, ni som vart på mig! 

:(:(

Jag vill be dig dra åt helvete, men något tar emot.. Men varför? När du behandlat mig så jävla.... 

Hur fan kan man med och göra så.. Å du din lilla jävla..... Jag vet att du "haft" koll på mig alla dessa år.. Screw you! 

Pain does that to people

Tänk om jag 1 endaste gång, 1 gång kunde få säga det jag känner o h tänker utan att bli dömd, anklagad eller skäll på.  

Få lätta på stenen jag bär, som blir tyngre ju mer jag tänker.. 

...

En dålig period, eller dag?! De märker vi imon.. 

Let me take a selfie

Den nya nappen passar Jouline, som älskar att va motiv för kameran! :) 

To make difference

Ett tag sen

Nu va ett tag sen jag skrev nått. Men ja har haft så mycket runt omkring och ärligt har jag inte orkat och inte heller haft intresse. För de känns som jag just nu står och trampar på samma jävla ställe dag in och dag ut. 

Ialla fall, lilla. Har fyllt 1.. Va fan tog tiden vägen? :o

Och för 1 vecka sen började hon förskolan. FÖRSKOLAN!! 

Va hände med min lilla lilla bebis? :( 

Första tanden

Idag, 2 dagar innan Jouline fyller 1 år har första tanden spruckit igenom! Bättre sent än aldrig ;) tihi 

Vill bara vara jag

Det känns som att jag inte längre kan skriva vad jag känner, vad jag tycker. för att så jävla rädd att nån ska ta illa upp eller tycka saker. Jag brukar inte bry mig så mkt om vad folk tycker, men just nu är allt kaos, min hjärna, JAG.. Det händer så jäkla mycket som jag inte har nån kontroll över och bara grejjen att vänta. Vänta på svar.

Det senaste, har jag liksom övertalat mig själv, allt är ok. Du är bara trött. Men i själva verket är jag inte trött trött. Jag mår faktiskt inte bra. Jag har fått erkänna det. Vissa dagar kan gå smärtfria förbi och så kommer kvällen. Som ett jävla slag i ansiktet sitter jag där, våta kinder, röda ögon tårar som vägrar ta slut. Jag är slut. Allt blir helt plötsligt mycket svårare att ta tag i, städningen tvätten sånna måsten skjuter jag upp ännu mer än vanligt, just för att jag orkar inte.

Finns det ens nån som sett att jag inte mår bra? Eller är det bara personen som kom fram till mig och sa: -Kim, du mår inte bra. Det syns på hela dig. Du måste inte alltid vara så stark. Du är stark. Men ibland måste man vara svag också...

Ja, jag måste vara stark, för mina 2 fina barn.. Vem ska annars vara det?

Jag vill va som förut..

Utbildning

Idag har jag söt en utbildning. 

Fått tummen ur att göra det nu. Kurs start i januari. Så nu hoppas jag att jag kommer in på denna :). 

Det blev Vård och omsorg - "lärlingutbildning".. Håll nu alla tummar för mig. Hoppas hoppas hoppas! 

Förövrigt har jag inte gjort så mycket idag, skulle tvättat en 2:a maskin, men hoppade det, eftersom jag ska bädda rent i sängarna idag. Så tar det imon. Hoppas på bra väder imorgon så vi kan ta en promenad. Får damp av att bara sitta inne. 

Nu ska jag ialla fall lägga mina barn. :) 

barn och ungdoms mottagningen

Barn och ungdoms mottagningen stod på schemat idag. 

Roxanna hade en kontroll av luftvägar pga förkylnings astman. 

Sen har vi inte gjort allt för mycket idag, funderade på att tvätta men la de på hyllan tills imon, så får vi se om jag orkar. ;) 

Annars har jag nog inte så mycket annat att dela med mig av.. Det händer inte så mycket just nu.. 

Frillesås->Sala - Sala->Frillesås

Det här ägnar vi oss med idag, jag, Daniel, Marie och Magnus. 

Vi har vart uppe i Sala och hämtat en van. Och nu är vi på väg hem igen. Dock är vanen på släpet lite tungt i baken. Så de vinglar en aning. (Mycket) 

Så de ska bli intressant och se när vi dyker upp hemma ikväll.  :)

Mitt vardags rum (y)

Igår va Daniel här och hjälpte mig få upp en hylla. (Gipsväggar you know)

Och måste säga att ja blev väldigt nöjd. :) så ska ni få se hur stort mitt "tv-rum" är. :p litet men mysigt! :) 

Ensam är stark

Denna låt slår mig rakt i magen, helt ärligt.
Den är så jävla bra, men ändå sorglig på ett vis.
Man vill bara gråta pga de som de sägs i låten, för allt är som att slå huvudet på spiken..

Ensamma mammor

Its you

snäll åter igen..

I helgen ska jag vara hund och husvakt. Eller egentligen skulle jag kalla de husvakt. Eftersom hundarna är 50% mina :P.

Så nu har jag vart snäll igen, och bytt i sängen satt igång en maskin tvätt åt Daniel, mest för att jag själv skulle ha tvättade till imon. Sen ville jag sova i en o-nerhårad säng och rena sängkläder..

Så nu har jag slängt upp benen på bordet med datorn i knät, och väntar på att en film ska börja på tv3 :)

Att byta

Det finns mkt några saker har jag kommit på med att vi "ensam". ;) 

Man slipper gräla om man ska byta ut inredningen, eller porslin, måla om, tapetsera om. Ja you name it. 

Så jag tänkte att jag skulle va besvärlig och ta ner "barbordet" som finns här och köpta ett vanligt bord. Spara lite plats tänkte jag ju då ;). Så nu ska jag bara hitta nått som faller mig i smaken. Och eftersom jag är kräsen så kan jag nog leta ;) 

1 bild

1picture

den kommer senare ;) Har en bild på gång :D

2 låtar

2 songs

2. Im an albatraoz - AronChupa
1. Somebody like you - Keith Urban

3 filmer

3 films

3. Twilight- serien
2. Änglagård
1. Titanic

4 böcker

4 books

4. Sagan om isfolket
3. Femtio nyanser
2. Flickan från ovan
1. 9 månader

!

5 maträtter

5 foods

5. Tacos
4. Köttbullar och pot.mos (hemmagjort)
3. Kycklingsallad
2. Fläskfilé och pot.gratäng
1. Pannkakor

6 ställen

6 places

6. Öland
5. Norrland
4. Min säng
3. Hemlig ort
2. Bilen
1. Hemma

7 ha:n

7 wants

7. Mer pengar än vad jag lever på nu
6. Kärlek
5. Kramar från den jag tycker om
4. Ett eget litet hus (lagom för oss 3, som jag äger själv)
3. Fred på jorden ;)
2. En ny telefon
1. Någon som tycker om mig tillbaka

8 rädslor

8 fears

8. Spindlar
7. Små kryp
6. Mörker
5. Döden
4. Mina mardömmar
3. Att det ska hända mina barn nånting som jag inte kan hjälpa dom med
2. Ensamhet
1. Att bli sårad

Förskole plats

Idag ringde förskolechefen till mig.
Han erbjöd mig en plats på Stråvalla förskola där Roxanna går. Den sista platsen dessutom. Och det är nu det går upp för mig att mitt lilla hjärta faktiskt snart är 1 år. Och det gör ont i Hjärtat. :( Så vi har inskolning den 3 november. JAG VILL INTE! Jag vill ju va hemma längre med Jouline.
Jag får kidnappa henne och fly landet.. :(

Jävla skit...

saknar närhet och någon

Vet ni, jag saknar faktiskt att ha någon att krypa upp famnen på. Kramar, pussar eller bara få hålla om någon när man ska sova. Nån som man går till sängs med varje kväll. Eller frågar hur dagen varit. Jag blir nästan lite deppig när jag tänker på hur ensam jag är. När barnen somnat, va fan gör jag?? Jo jag gör lite sysslor som städa i ordning köket, plocka lite grejjer på golven och plocka upp leksaker i rummet så man slipper trampa på dom. Plockar fram kläder till barnen som dem ska ha dagen efter. Sen sätter jag mig i soffan slö surfar runt och tittar på tv. Samt gör mina övningar i form av plankan, och knäböj(squats)..

Det är verkligen inte kul att vara själv, men samtidigt kan de va lite skönt med. Ibland finns inte orken där att tillfredställa allt och alla. Men likt förbannat så önskar man att någon ligger i sängen när man lägger sig. Men om man som jag inte vart singel på ca 9 år innan nu, så blir man van vid att ha någon där.

Nu ska jag ialla fall försöka sova utan ett "godnatt älskling" ;)

Vem, vad, hur?

Åh vad jag älskar att tvätta..

Sen undrar jag, vilka alla ni är? har ibland 50 besökare, ibland 16. Ibland nått där imellan. Men i förrgår hade jag 85st.. :) Hur har ni hittat hit? :)

Snart jag ialla fall laga middag, sen ska jag hämta vanen då jag är såååå snäll och har beställt tid för besiktning på vanen. Visserligen bad han mig, men jag har ju ändå inget annat för mig så då kunde jag lika gärna göra det.

OCH så försöker jag IGEN att sluta bita på naglarna, gått relativt bra hittills, men de kommer nog gå åt fanders som vanligt när de börjar ge med sig och bli mjuka och flisa sig. Måste försöka hitta nått stärkande att ha på naglarna. :)

Ska ta och gå och kika vad ugnarna gör och om dom städar som jag bad om. :)

9 kärlekar

9 loves..

9. Erik
8. Nicklas
7. Fredrik
6. Danne
5. Jonny
4. Tobias
3. Daniel
och på 2&1 kommer mina barn, de har delad 1 plats! :D

10 hemligheter

Ten secrets

10. jag drömmer om att bli konditor, men har inte "nerver" för det, blir lätt rastlös.
9. jag har svårt att somna varje kväll, och haft det de senaste 10-12 åren.
8. jag älskar disney.
7. jag sparar pengar att använda för en resa till mina barn och mig.
6. jag vill packa mitt boende och flytta härifrån, slippa all skit.
5. jag har bara älskat på riktigt 1 gång i mitt liv(bortsett från familj).
4. inte ens min närmaste bästa vän, vet min mörkaste hemlighet.
3. jag kommer inte tala om vad min mörkaste hemlighet är.
2. jag ville sökt till försvarsmakten när jag var yngre.
1. jag bär på många andras hemligheter.

challange

becuse i can :D 

Inte min vecka förra veckan

Förra veckan va inte min vecka alls.
Allt gick emot mig.
Först på Onsdagen så skulle jag va hos barnpsykologen och prata om hur jag kan hantera trotsen lättare. Hade tid kl 15.30- Var där 15.15. Och väntade till 15.50 sen gick jag. Det visade sig sen att han hade heeelt glömt av det. Och vi bokade tid morgonen efter.

Och i Fredags var det min tur. Ett möte väntade mig som jag vart så sjukt jäkla nervös inför. Jag vet inte varför men var det. Har inte vart så nervös sen UL med barnen. Handsvett och en hög puls. ja sat och funderade på om jag skulle ge fasiken och skaka hand med Psykologen jag skulle möta.
Ja, precis, det var min tur att möta en psykolog. Jag skickade in min remiss till VMP och 10 dagar senare anlände en tid till en psykolog på vuxenpsykiatriska mottagningen. Hade en inledande intervju hos dom för att dom skulle veta vart jag bäst kunde få hjälp.

Hade tid 13.00 och efter att ha velat runt som en idiot efter en parkerings fan så kom jag in och anmälde mig prick 13.00. gick upp och satte mig i väntrummet. Vänta och väntade och väntade.
Ingen ropade upp mig. när klockan var 13.40 gick jag och frågade i receptionen. De försökte ringa psykologen jag skulle till, men inget svar. Så då fick dom springa och leta efter henne.. Blev bara mer och mer irriterad. kl 13.50 kommer dom och säger att de blivit fel någonstans på vägen och att min tid var bokad men inte nått psykologen. Var totalt galen(inte så det gick ut över dom) men visade god min och fick en ny tid. Så nu måste jag vänta ända till den 7 Oktober. Så några veckor till med nervositet och massa tankar.. Vad dom sak göra, vad dom gör sen, vad resultatet blir. Får ont i magen bara av att tänka på det..

Nu ska jag ta och plocka lite innan det är dax för mig att lägga mig. :)

Hösten är här

Idag har jag hittat nått att skriva om. 

Eftersom hösten har anlänt med storm steg. Så drömmer jag mig bort till de där kvällarna man skulle kunna ta med en kopp te, en bra bok och tända i en öppen spis. Höra sprakandet från trät som ligger där. Känna värmen och bara mysa ner sig. Lite tända ljus får ju vara med också. "Min stora passion i livet" haha nej då. Det är höst och vintern som är mysigast om man hade en öppen spis. 

:)

Paus

Jag kommer ta en paus ett tag. Vet inte när jag kommer skriva nått men om de är imorgon nästa vecka eller om en månad eller ett år.. :) på återseende 

Vem är jag?

Varför känner man sig så deppad vissa kvällar? Varför var jag så uppåt igår och så neråt idag? Ett jäkla svängande.. Jag saknar riktiga vänner. De där som alltid finns där. Men ibland kan jag inte berätta exakt vad som är i mitt hjärta. Eller allt jag bär på. Börjar fundera på om man ska börja gå och prata med någon utomstående, som får betalt för att höra på hur varje dag är en kamp. På både 2 och 4 plan. Det är så jäkla mycket just nu, eller nej det har de vart sen barnsben.

Jag hoppas en läkare snart kollar på min egen remiss så jag kan få komma och reda ut röran som bor i mig. Det är inte bara känslor. Det är så jäkla mycket. En röra jag inte kan sätta fingret på. Ett jävla stort kaos. En röra jag inte kan förklara. Varför jag hela tiden har ångest över att jag inte duger om jag inte har 5 bollar i luften hela tiden. Hela tiden sätter mig själv i andra rummet.. Tappar bort mig själv, spelar ingen roll vad de handlar om. Varför jag alltid förstör det som är så viktigt för mig. Varför ingen kan förstå mig?  Eller varför mitt mående pendlar från ena till den andra dagen. Ena dagen ser jag livet som en anda stor chans och andra dagen vet inte om de finns en chans för mig. Typ att komma någonstans.

Vet ni att jag nästan varje dag frågar mig själv. Vem är jag? Jag är 25 jävla år och jag vet inte vem jag är.

Hur mycket jag än försöker känns det som att jag glider längre och längre ifrån mig själv..

if you wont, someone else will

en underbart bra dag

Idag är jag på topp. Känner mig tillfreds med mitt "nya" liv. Visst alltid tråkigt att va ensam, men va fan. Det är nyttigt. Lite musik i lurarna när barnen sover och lite chatt på fb med dessa underbara människor jag har runt mig. Tipp Topp.

Måste städa, men jag skiter i det just nu. Jag har lagt upp benen på bordet med tangentbordet i knät och bara är. För att ta sig upp starkare än innan måste man fall och vara svag, Varje mot gång ger en mer styrka än man tror. Allt känns hopplöst i början,  man känner sig splittrad och förstörd. Men man tar sig ALLTID upp.. Alltid.

Och jag längtar till lördag som fan!! Då ska jag ha 25 års fest och ska festa faaan.. :D För på måndag fyller jag ju 25. (gammal jag börjar bli).

Nej nu ska jag fortsätta bara va...

-Leker du med mina känslor, räkna med att jag leker samma lek tillbaka-

måste dela med mig :D

visst har jag bra vänner som talar om för mig att jag störd.. <3

att läka

Idag är en sån dag som jag egentligen inte orkar med.. Orkar inte med någonting. Vill bara fly, försvinna. gå under jorden.
En sån dag som jag bara längtar så jag går sönder. Jag önskar..

Detta är en må dåligt dag. Som kommer ibland. Spelar ingen roll hur många gånger jag försöker säga vad jag känner, men de kommer inte fram ett ljud. Blir stum, som om någon klippt av tungan och sytt igen munnen. Allt påminner mig om honom. finns inte mkt som inte påminner. Jag kan inte hjälpa vad jag känner. Det kommer ta tid att läka. tyvärr..

Trying

Rubriks lös

Livet är inte alltid på topp. Idag är en sådan dag. Jag ärligt hatar mitt liv idag. 

Eftersom den börja bra, kunde jag ju nästan räkna ut med näsan att det skulle sluta i katastrof. Barn som inte lyssnar, ett annat som skrikit konstant i ca 1 1/2 timme. Liten sover nu. Stora äter kvälls mat och ska strax lägga sig hon med. 

Men risk för att låta självisk så ser jag fram emot lite egen tid. Men Samtidigt inte. Jag vill inte va ensam längre. Jag har testar på det nu. Och nej det är inget för mig. 

Hoppas jag får lite mer hopp om livet till morgon dagen. För en sånhär dag ser jag inte fram emot imon igen. :(

Tandsprickning

Dessa jäkla tänder.. Fy vad jag inte gillar när dom ska sprickande igenom. Jouline är strax över 10 månader och har inte 1 ända tand än. Men nu verkar de som att det är på gång. 

Denna natten har vart hemsk. Närmare 40 grader i feber och panodil eller annat hjälpte att få ner febern. Hade tilloch med öppet fönster så de blev lite svalare. Men inte ens de gjorde att febern gav med sig. Så hon har legat i min säng å snurrat och sökt närhet hela natten. Så just nu gör Jouline inte mkt mer än sover, hon ör vaken max 15 min åt gången. 

Tog oss en promenad till dagis i morse. De va rätt skönt ialla fall. Men har nått fel med ena höken så nu haltar jag. :/ mindre kul. 

If you're gonna be a smart ass

Som huvudet på spiken! Haha. 

10 månader idag <3

Idag!! Idag blir mitt lilla hjärta 10 månader!! Snart fyller hon 1. Med ett halvt krossat hjärta ska jag planera 1 års kalas! Min lilla bebis är ingen bebis längre :(. Fast och andra sidan kallar jag Roxanna för bebis fortfarande ;) haha!! 

Och så bjuder jag på en bild på

Roxanna från igår när hon skulle till dagis. De va en -tuff tjej som gick in på dagis igår- (enligt henne då ;)) 

Sin älskade Eddie meduza tröja, skinnjackan och leopard mössan! (Y) 

Underbart med minnen

Satt och kollade igenom min instagram idag. Och bilder som jag blivit taggad i. Hitta då denna bild. 

Den får jag att skratta lika högt och mycket varje gång. Haha! 

Vissa saker är roligare än andra. 

Bra att jag har så underbara människor runt omkring mig som dokumenterar sånna här saker. För det är de små sakerna som betyder och värmer mest. Detta är en bild jag tar fram de dagar jag inte alls känner med livet. De dagar som känns jobbiga och gråa. (Y)

Saknad och remiss

Jag skulle kunna gå on and on and on om hur mycket jag längtar hem till min säng, mina hundar. Vardagen i huset tillsammans med den man jag faktiskt älskar med och av hela mitt hjärta. Men det blir så tjatigt så jag ska försöka prata om något annat. Men det är svårt när man saknar mer för varje dag som går. Man tänker ju på honom hela sin vakna tid. :( 

Men men. Idag har det vart dagis för Roxanna. Hon älskar ju sitt dagis. Så hon har ju vart eld och lågor hela morgonen. Och nu försöker få henne och Jouline att somna. Men Roxanna spexar och bråkar så Jouline inte kan somna. Luften går ur mig. Jag vill inte va ensam om detta. Nu när trotsen är ännu värre än innan. Sen så straffar hon mig för vad Daniel har valt. 

Hon slåss, sparkar, skriker, nyps. Säger att hon hatar mig. Vill inte va med mig. Jag är dum mm. 

Jag har faktiskt tappat det ibland. Jag har blivit arg. Känt mig som en kass förälder. Precis som att jag inte förtjänar att vara föräldrar. Jag är säkert inte ensam om att tappa humöret när det är så intensivt. Nen nu känns de så. När vi var och handlade häromdagen ville jag bara sätta mig på golvet och gråta. Jag höll mig tills jag kom hem. 

Jag förbannade Daniels val och hur det påverkat mig och barnen. Jag bara grät och grät.. Torkade tårar som inte ville sluta rinna. Kände mig otroligt värdelös som inte ens kunde stå emot min dotter som är så mkt mindre än mig. 

Och sen finns det en sak jag inte talat om för så många. Men har kontaktat vuxenpsyk. Jag vill ha hjälp med diverse olika saker i mitt liv. Mycket med humöret. Även mitt eget mående. Att få prata med någon kan göra mkt nytta. Men ialla fall, jag vet att mitt humör ställt till det otroligt mkt. Jag tror de ligger mkt i grund till att allt som hänt hände. Eller nej, jag VET!  Och IDAG har jag skrivit färdigt min egen remiss, så nu ska den skickas. Jag känner att detta är något jag borde gjort för 3 Årsen när jag lovade Daniel att ta tag i det. Lite försent men hellre de än aldrig! 

Men men, nu ska jag ialla fall kolla på det som är kvar av idol :) 

Simple

Just that simple.. 

Återkommer imorgon :) 

Att sakna de man älskar!

Den som sa att lite ensamhet är bra ibland. Är ingen klok människa. 

Saknar mer för varje dag som går. Kan inte hjälpa det. Försöker att inte känna med hjärtat. Men det är svårt. Hjärtat vet sin plats. Och verkar vilja att jag kämpar för min plats! 

När jag träffade dig förut. Ville jag slå dig med knytnäven rakt i ansiktet, binda fast dig i en stol, tejpat igen munnen på dig och sagt allt det jag bär på. 

Jag säger inte att det för nån nytta. Men någongång, idag, imorgon eller om ett par veckor. Jag kommer öppna munnen och tala direkt från hjärtat. Sen skiter jag i vad som händer. 

Fast egentligen vill jag bara sluta lida innefrån och ut. Från topp till tå. Du är där i tanken. Bosatt i ett litet rum i min hjärna. 

Och min Nikita. Vad jobbigt det är att behöva stänga dörren med dig på andra sidan. Se dina ledsna ögon som tittat på mig och ber mig stanna. Ingen ska någonsin få ta dig ifrån mig. Dig kommer jag slåss för i all evighet. Ååh vad jag saknar sig grisen! Mitt matte hjärta blöder utan dig. :( <3

Saknar givetvis Malou med. Men Nikita och jag har ett speciellt band. 

Fast dem är inte de ända jag saknar! Det vet vi alla. Men men! Life is a bitch, and so am I!! 

Mina älskade små vad jag älskar er

Idag slog det mig. Som en blixt från klar himel. Mitt lilla hjärta blir 1 år om ca 2 1/2 månad.. Min lilla bebis! <3

Och mitt stora hjärta, trotsar värre än någonsin. Men lär sig mer och mer nya saker hela tiden. Snart är inte mina barn små längre :( <3

Första steget

Idag är Jouline 9 månader 2 veckor och 1 dag! Och har tagit sig upp på benen helt själv utan stöd och stig själv i ca 20sek och dessutom tog sitt allra första steg. 

Mammas lilla hjärta. Snart springer du ifrån mig. <3

Låt mitt och Daniels liv va. Vad vi gör och inte gör angår dig inte

Idioter finns det gott om i denna värld.

Igår kväll fick jag ett meddelande på Facebook av en okänd person. Tänker inte hänga ut något namn eller vem det handlar om. Men det jag kan säga är att jag är så trött på folk som lägger sig i min och Daniels "relation". Ialla fall tyckte jag det var obehagligt. Dels är det inte första gången som någon okänd/anonym/"byta-mitt-namn-till-något.annat" är igång och jävlas.

Kan du denna person förklara för mig varför du gör dig till åtlöje för att försöka förstöra. Nu finns det inget att förstöra. Men om det fanns?? Eller nej, jag vill inte höra något från dig. För vet du vad, mitt liv är så intressant att du är svartsjuk och försöker dra ner mig. Men denna gången går det inte. Om det var tårar du var ute efter misslyckades du STORT!!!

Jag blev förbannad för att folk inte kan ge fan i andras liv. Ta tag i ditt egna och ge fan i mitt, eller någon annans. Du blir varken en bättre människa eller bättre/större självgodhet. Jag skiter i dig. Jag vill inte veta vem du eller något sånt. Men ge fan i vad som händer i mitt liv och min relation till Daniel. Den har du inte med att göra... Det är det ingen mer än jag och han som har..

Peace Out (Y)

Pumba

Alla som känner mig VET, att jag hatar att vänta. För det är vad jag gör idag. Väntar!  Idag (om vi håller varje jävla Tumme i världen!!) ska vi ut med pumba! 

För er som inte vet vem pumba är! 

Nu ska jag efterlysa Magda, sen duscha! :) 

Detta är jag varje kväll

Så mig, varje jäkla kväll.. :) 

Jag kan inte stänga av

Varför ska de vara så förbannat svårt. Eller det är lätt egentligen att skicka de där smset eller ringa de där samtalet. Men de går emot.. Så in i.. Man vill då jäkla gärna men man vet att inget blir bättre.. Låt honom vara. Låt honom få space. 

Med rusk för att låta barnslig.. Men jävla bajs.. Vill uttrycka alla mina känslor. Säga vad jag känner. Å hoppas på de bästa, men håller käft. En dag kommer jag få säga de ialla fall. 

*ger mig själv en käftsmäll*

Kim för fan! 

Godnatt 

Lotta på Liseberg

Barnen sover. Jag är tragisk och sitter och kollar på Lotta på Liseberg. Sitter och väntar på att Beck ska börja. 

Borde egentligen plocka här men råkade hamna på arslet i soffan. Får nog skita i slutet på Lotta och städa :p 

 

Ja jag får göra de. Har 3 väskor att tömma efter helgen med. Och vika den rena tvätten. Suck. :) 

Vilket kök

Tänk er att ha detta köket! Då hade jag med glädje stått i köket med en kedja vid foten! 

Ni vet skämtet : vad har du gjort för fel om kärringen kommer ut och skäller på dig i vardagsrummet? - gjort kedjan vid spisen för lång. 

Ialla fall. Det var kärlek. OMG! :) 

Ha ett bra liv

Från och med nu, kommer ni märka vilka som har äran att få stanna i mitt liv som vänner. Är lite e lagom trött på, eller inte trött på, men att ni är en del av mitt liv som är färdig. 

Det är i tider som dessa som man ser vilka som faktiskt är ens vänner! 

Tror aldrig jag har känt mig så jävla förbisedd, ensam och "o"vän med någon som jag gjort nu det senaste. Är trött på att höra diverse dumma ursäkter till att man inte kan ses. 

Jag må va en snäll, för snäll människa som gör allt för dem jag tycker om. Och som betyder nått, men även om ni betyder nått så kan jag inte stå där och vänta och vänta. Är lite trött på att jag duger när de passar er och inte mig. Jag vet inte hur många gånger jag bett flera om att få ses. Bara de senaste 2 veckorna. Men nej de går inte, så kommer där flera olika ursäkter. Som börjar bli en aning tjatiga. 

Och så finns det dem som nu tänker, "-Du kommer ju med ursäkter när jag frågar med." Jo, för att när de passar att fråga är det tal om helt andra angelägenheter, så som kvällar, eller helger där faktiskt barnens pappa inte har barnen. Eller som det va innan att han va han som var iväg. För allt han skulle göra va planerat "sååååå långt i förväg".. Ja då måste jag väl för fan säga nej eller?? Eller ska jag lämnar en 4 åring å en 9 månaders helt ensamma?? Bara för att DÅ passar det??  

Nej nu är de färdigt! Jag är färdig!! Ha ett bra liv! 

Att älska någon så mycket att man går sönder

Det borde vara olagligt att sakna och älska någon så mycket att bara tanken på personen gör att man mår illa, hjärtat trasar sönder och kroppen skriker efter personen. 

Tanken på ditt leende, ditt härliga skratt, din humor, eller bara din röst! Saknar snarkningarna om nätterna. Få ligga där rätt intill och höra andetagen, se på dig. Ditt vackra ansikte. 

För mig är du vacker. I mina ögon är du det finaste som går på denna gjord. Ingen av oss är felfria, men oftast accepterar jag dina fel och brister. Även om jag kan va svartsjuk. Men är de så konstigt att man är lite svartsjuk när man ser en person som för mig är de bästa jag vet framför mig?!? 

Du är min kung, även "the king of the land in my heart" <3 

En godnatt saga

En ny dag har passerat. Och nu ska jag försöka sova. Men har en liten herre i sängen som snurrar runt som en virvelvind och varvar att nafsa mig i armen med att nafsa (försöka) väggen! Haha! Störd! Men nu ska vi ialla fall sova 

Bjuder på mig själv! <saknar dig>

Jag är as röd i ögonen pga min mascara, tålde inte den.. Plus en aning sömnlöshet på de *tummen upp*

Märkliga katt

Som jag skrev igår, har kag ju katt "på-prov". Jag har haft mååånga katter i mitt liv. Men denna katt är inget som jag haft innan! När han vill ha uppmärksamhet, ja då nafsar han, precis som en hund. Gå på toa ifred är inte ens en plats på kartan. Han ska va med oxh bli klappad när man sitter där och kissar. Roxanna skrattar lika högt varje gång han kommer springandes när hon går in på toa. 

Han dricker även kolsyrat vatten! Och ratar rått kött! 

Han är inte heller den där katten som ligger i sängen och knör om nätterna. Utan han leker och sover på en stol vid köksbordet. (Kan ju börja undra om han fick någon kärlek av förra ägaren) han kan absolutinstruktion ligga brevid i varken soffa eller säng och bli klappad! Han sticker så fort man lyfter upp honom. 

Nu ska jag försöka sova. Hoppas jag får sova lite mer i natt än igår natt. Saknar att ha någon där brevid mig som jag kan krypa in till.. Eller snarkningarna som sover mig.. Dum i hela bollen jag vet! :? 

Saknar hela honom! Så varje centimeter av min kropp gör ont.. 

Godnatt folket! 

Så otroligt tråkigt

Fy fasen va tråkigt det är att vika kläder! Vika vika vika, In i skåpet. Blä! Hade jag tvättat hade de vart annat men när alla kläder ligger huller om buller i svarta sopsäckar! Ca 5 st sen 2 st med handdukar, stora som små och sängkläder! Känner att de är kaos hos mig just nu. Saker överallt oxh mitt i kaoset ska man hålla koll på 2 barn å 1 katt! Japp, vi har en liten kisse på "prov" vill se hur han fungerar med barnen.  Muffins heter han, eller lucifer som hans nya namn blev. 1 år gammal. Jätte go, med knäpp! Han tror han är hund ibland! ;) 

Nej back to Work! 

En behövlig paus..

Jag behöver en paus!

Jag orkar inte längre hålla allt inom mig. Förtvivlan, gråten, ilskan, kärleken, de där känslan av att bli svikt om och om igen. 

Jag vill skrika, rakt ut så hela världen hör! Jag vill inte att smärtan i brösten ska finnas där hela tiden.. Allt påminner. Saker, platser, kläder, dofter! 

Ajaj, dessa jävla tårar! Varför kommer dom bara när jag är ensam! Jag vill hu att någon ska se. Fråga, utan att jag ska behöva säga nått! Eller den där speciella famnen omfamnar mig och säger, det ordnar sig! Utan att jag ska behöva säga nått. 

Ensamheten påminner sig, och nu är det på riktigt! Jag är ensam! Så fort jag får en lucka där jag inte sysselsätter mig då bryter jag ihop! Fy fan vad jag inte orkar! 

Jag behöver andas ut, få ha roligt och inte tänka. Jag orkar verkligen inte.. Jag ska inte bara behöva städa eller tvätta eller plocka eller annat som gör att jag håller igång för att slippa va ledsen och känna mig värdelös, tänka på att jag känner som jag gör. 

Allt känns så otroligt jobbigt just nu. Känns som att något rivits ur min kropp körts över stampats på och sen sytts tillbaka in i kroppen igen. För att få mig att lida.. 

Nej, nu ska jag försöka sova, i min säng, ensam i mitt och barnens nya hem! 

Mina underbara flickor

Jag vet inte vad jag ska skriva..
Bara sitter här och stirrar på den blinkande tangenten..

Ialla fall detta kan jag ju ialla fall komma med.. Imorgon är det Norvalla Marknad. En av sommarens höjdpunkter enligt mig. Om nu ingen missat det ;).
Det var typ av bad jag hade att erbjuda idag..