Eftersom den börja bra, kunde jag ju nästan räkna ut med näsan att det skulle sluta i katastrof. Barn som inte lyssnar, ett annat som skrikit konstant i ca 1 1/2 timme. Liten sover nu. Stora äter kvälls mat och ska strax lägga sig hon med.
Men risk för att låta självisk så ser jag fram emot lite egen tid. Men Samtidigt inte. Jag vill inte va ensam längre. Jag har testar på det nu. Och nej det är inget för mig.
Hoppas jag får lite mer hopp om livet till morgon dagen. För en sånhär dag ser jag inte fram emot imon igen. :(
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar