Vet ni, jag saknar faktiskt att ha någon att krypa upp famnen på. Kramar, pussar eller bara få hålla om någon när man ska sova. Nån som man går till sängs med varje kväll. Eller frågar hur dagen varit. Jag blir nästan lite deppig när jag tänker på hur ensam jag är. När barnen somnat, va fan gör jag?? Jo jag gör lite sysslor som städa i ordning köket, plocka lite grejjer på golven och plocka upp leksaker i rummet så man slipper trampa på dom. Plockar fram kläder till barnen som dem ska ha dagen efter. Sen sätter jag mig i soffan slö surfar runt och tittar på tv. Samt gör mina övningar i form av plankan, och knäböj(squats)..
Det är verkligen inte kul att vara själv, men samtidigt kan de va lite skönt med. Ibland finns inte orken där att tillfredställa allt och alla. Men likt förbannat så önskar man att någon ligger i sängen när man lägger sig. Men om man som jag inte vart singel på ca 9 år innan nu, så blir man van vid att ha någon där.
Nu ska jag ialla fall försöka sova utan ett "godnatt älskling" ;)
Hur hårt verkligheten än slår mig i ansiktet, står jag alltid med ryggen rak och reser mig alltid.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar