Vill bara vara jag

Det känns som att jag inte längre kan skriva vad jag känner, vad jag tycker. för att så jävla rädd att nån ska ta illa upp eller tycka saker. Jag brukar inte bry mig så mkt om vad folk tycker, men just nu är allt kaos, min hjärna, JAG.. Det händer så jäkla mycket som jag inte har nån kontroll över och bara grejjen att vänta. Vänta på svar.

Det senaste, har jag liksom övertalat mig själv, allt är ok. Du är bara trött. Men i själva verket är jag inte trött trött. Jag mår faktiskt inte bra. Jag har fått erkänna det. Vissa dagar kan gå smärtfria förbi och så kommer kvällen. Som ett jävla slag i ansiktet sitter jag där, våta kinder, röda ögon tårar som vägrar ta slut. Jag är slut. Allt blir helt plötsligt mycket svårare att ta tag i, städningen tvätten sånna måsten skjuter jag upp ännu mer än vanligt, just för att jag orkar inte.

Finns det ens nån som sett att jag inte mår bra? Eller är det bara personen som kom fram till mig och sa: -Kim, du mår inte bra. Det syns på hela dig. Du måste inte alltid vara så stark. Du är stark. Men ibland måste man vara svag också...

Ja, jag måste vara stark, för mina 2 fina barn.. Vem ska annars vara det?

Jag vill va som förut..