Måndag 17/12

Måndag en igen, en ny vecka. Och Eddies jullov har startat.
Blev inga bilder igår, va så taskigt väder, försökte dock idag, men hälften blev suddiga då barnen inte ville va still och andra hälften är typ med grimaser och fula miner.. Suck..

Inga fina bilder att ge bort i varje fall..

Men några fina för eget bruk :).

  

  
 

 

 

 

Har mest tagit det lugnt idag, ska nu sätta mig och skriva mitt cv. Har lite som ska ändras och så. Sen ska jag skicka in de till nya chefen på mitt gammla jobb. Om jag hittar mejlen, annars får jag väl bara ringa antar jag..

ett lördags inlägg

Börjar med att be om ursäkt om det är många stavfel. Skriver från telefonen.. och då blir de ofta många stavfel.. :).


Tiden springer ifrån mig och känslan av att jag snart måste börja jobba känns både bra och lite vemodigt.. jag vill ju jobba men samtidigt vill jag ju va hemma med barnen så mycket de går.
Eddie har börjat hos dagmamma och de funkar hur bra som helst. Han verkar trivas super. Inga sura miner eller gråt när ja lämnar utan han springer in å ja får liksom ropa ”hejdå Eddie”  och sen gå där ifrån för han skiter i mig.. :p Men hon är suuuper hon sms oxh skickar Bilder och allt går ju som på räls.

Här i veckan va vi på förskolan där jouline går och va på lussefirande. Så mysigt..

Snart är det dax för jullov med, Eddie går redan på jullov. För dagmamman har semester nästa vecka. Men för de andra börjar jullovet på torsdag för Joulines del och fredag för Roxannas del. Mamman ser fram emot sovmorgnar mest.. :p morgon trött som man är. Men ialla fall.

Nästa vecka ska jag ta tag i att ringa till nya chefen på mitt gamla jobb. Jag vet att de behöver folk men de säger ju inte att jag får börja jobba där. Men de hade ju gjort mig glad då jag saknar de gamla som är kvar. Samt att jag MÅSTE hälsa på nästa vecka som jag lovat i över 1 år. ;).

Imorgon ska jag ialla fall försöka ta mig ut i skogen och ta kort på barnen. Nått som jag skulle gjort för länge sen.. :/ men inte hunnit.. eller rättare sagt glömt av.

Vad mer ska jag skriva.. har inte så mycket på lager, det är rätt lugnt å skönt.
Får försöka skriva imon, eller komma ihåg. Om de blir några bilder med..

Ha de bäst tills nästa gång :D

Förlossningsberättelse del 2

7 November, tisdag. Nervös och kallsvettig gick vi in på förlossningen och inväntade vår tur. Klockan var nu 8 och en undersköterska hämtade oss i väntrummet och sa att hon skulle visa oss till ett vårdrum där vi skulle få bli undersökta och sen skulle en barnmorska komma och prata med oss.

Ctg kopplas på och och jag får sitta med det i 20 min. Allt ser fint ut, dock registrerar inte ctg mina värkar som jag har. När barnmorskan sen kommer in när ctg skall tas bort och en vaginal undersökning ska göras säger jag detta att jag har ca 5-6 min emellan men de gör inte direkt sådär ont som jag önskade. Hanterbart helt enkelt.

Klockan 08.26 blir vi inskrivna på förlossningen (vilket vi inte ens visste då) En vaginal undersökning visar att huvudet på bebis är ruckbart och tappen var 1.5 cm bakåt riktad inte hård men inte mjuk heller men öppen 1.5cm. Tänkte där att de va inte mkt det hade hänt men lite. I mitt stilla sinne tänkte jag att jag inte ville bli igångsatt pga att jag ville att bebisen skulle få en egen dag. För den 7 november fyller nämligen min pappas fru Jenny år. Inget fel med de, men vi har så många som delar dagar i släkten ;P.

När vi sitter där i vårdrummet och inväntar att barnmorskan ska komma tillbaka efter att de haft möte med läkaren så kommer de en uska in med papper och ett band till mig. Och säger,
-Vill ni ha familjerum?
Jag och D titta på varann och frågade familjerum?
Varpå barnmorskan börjar ta på mig de fina bandet runt handleden och säger, ni ska få bebis idag? Är de ingen som sagt de?
Vi svarar i mun på varann - Nej.. Men vi vill ha familjerum.
D får fylla i massa papper, sen får vi förfrågan om vi vill delta i nån studie, exakt va de var för studie minns jag ärligt inte, men jag tror de va nått med navelsträngsblodet. För vidare forskning tror jag det var.

Klockan 08.42 kopplar bm av ctg med normala värden
Klockan 09.37 kommer bm in sätter en pvk, tar ett bastest på mig och ger mig en första dos med cytotec. Trodde det skulle va som sirap och smaka jävel men de va som vatten och smaklöst. Ett nytt ctg sattes pga cytotecen och de ville övervaka barnet.

Redan vid 10 började jag känna att värkarna ändrat karaktär och jag var tvungen att va mer fokuserad och kunde inte prata när de kom. Sa till D att de där gick fort, tror ja skulle få 10 doser till att börja med av cytotec för att få igång förlossningen.

Klockan blir 10.19 och ctg togs bort och vi blev ombedda att ta en promenad och de tyckte vi va bra då vi inte hade med väskor eller annat in då vi inte visste om vi skulle bli kvar eller ej. Men vi kom inte långt innan mina värkar va så kraftiga att gå va omöjligt.. stod och klämde en stople i gången, 100 meter från förlossningen. Så D gick själv till bilen för att hämta våra saker och jag stod på tå varje gång de kom en värk, nu trodde ja de va 4 min mellan.. de kändes rätt tätt.. Vi traskade i korridoren när han kom tillbaka och gick in till förlossningen igen och sa till att vi var tillbaka..
Vid detta lagret stod jag vid fotänden av sängen och stod på tå och gungande med höfterna samtidigt som jag fick andas och klämma sönder stången på sängen när en värk kom.

BM kom in kl 11 och gjorde undersökning som visade att tappen var fort bakåtriktad men 1 cm och mjuk, samt att jag var öppen 3-4 cm. Så blev förflyttad från vårdrum till förlossningssal där jag fick börja använda lustgas.
Samt att ett nytt ctg kopplas som inte den heller registrerar mina värkar alls.

11.52 kopplas ctg bort och utöver att den inte registrerar mina värkar ser de bra ut hos bebis.. Här frågar bm om jag vill sitta på en pilatesboll för att få ner bebis lite vilket jag tackar ja till och hon går iväg och hämtar en boll. Men när hon är tillbaka 5 min senare så rullar hon ut den igen och ringer till sin kollega som ska vara med under min förlossning att jag lämnar inte henne för snart blir de bebis. Det ändrades fort. Här hör jag även hur D pratar med bm om hur fort de gick och så säger han
- Hon har ju gått med värkar i en veckas tid nu de kanske bara va den där lilla hjälpen hon behövde som hon fik med första dosen cytotec.
Bm svarar - Första dosen innehåller nästan ingen cytotec överhuvudtaget, den är så liten pga att man ska vänja kroppen långsamt. Så detta har startat helt av sig själv. Jaha säger D.

12.10 Har jag ett väldigt intensivt värkarbete 4värkar/10min och jag minns att jag var så inne i mig själv och mitt arbete att jag helt glömt att jag ska byta om. Jag fåt hjälp med att få av mig kläderna och på med en sexig sjukhusrock. Sen blir jag undersökt och tappen är utplånad. öppen 5 cm och glatta hinnor(va de nu menas med :P)
Här höjer de även min lustgas från 50/50 till 60/40-

Från ca 12.45 känner jag nått som spänner och gör sååå ont varje gång de kommer en värk, vilket jag fick förklarat va hinnorna som stod buktade. Bad dom gång på gång att ta hål på dom för de gjorde såå ont.. Men de förklarade att de gick inte då bebisen fortfarande låg lite långt upp och att jag va öppen men skulle de ta hål på hinnorna så skulle bebisen komma med vattnet och göra sönder mig innefrån och ut. Just i den stunden brydde jag mig inte. För jag ville bara få bort de som sprängde så mellan benen..

Klockan 13.00 fick jag krystvärkar men pga huvudets läge fick jag inte krysta, och de va jobbigt..
klockan 13.10 tar de in en till bm för att de ska ta hål på hinnorna. Och en fick ta hål, en fick va redo att hålla emot huvudet samt att uskan fick prata med mig så jag inte skulle krysta..
Vattnet går och det är grönt.. Bebis var stressad och hade bajsat i vattnet..

13.14 föds en pojke fram på en värk skriker med en gång. Bm lyfter upp honom och jag vrålar EN POJKE. En pojke.. Sen läggs han på mitt bröst och jag fattade inte riktigt vad som hände.

Allt gick så fort att vi hann inte fota nånting så har inga bilder från förlossningen alls med Eddie.. Väldigt tråkigt men det finns ju inte så mkt att göra åt de. När jag sen bad om min telefon för att fota honom första gången fanns där ett sms. Från världens bästa och omtänksammaste barnmorska.. Kikki - min bm på mvc hade skickat ett sms och önskade mig all lycka.. Så var ju bara tvungen att skicka en bild på bebisen som hon klämt på genom magen.. :).

Kom till bb vid 16.30 tiden om jag inte minns fel och vi lämnade sjukhuset redan kl 11 dagen efter. inte ens 24 timmar efter att Eddie gjorde entre.

Jag hade lite problem med att nämna Eddies namn den första veckan efter att han kom, jag tror jag var i nån form av chock av att de dels gick så fort samt att de va en pojke, och jag inte kände nått under graviditeten som jag gjorde med tjejerna.. Hade inte en ända känsla.. Så de blev lillebror eller bebisen när jag pratade om honom. Men de gick över fort och sen va de bara Eddie.. Våran älskade lilla Eddie..

Graviditeten med Eddie och förlossningsberättelse del 1

Okej, graviditeten med Eddie..

Allt va en dimma i början av graviditeten, jag visste inte om jag och D skulle fortsätta eller om jag skulle flytta. Ialla fall. vi hade ett helvete bakom oss, och med de en lång väg att gå. Men för att vara helt ärlig för att man ska förstå mina känslor i det jag nu ska skriva så ha tålamod. Detta är första gången jag direkt går in på vad som egentligen var och hände.

Jag skulle flytta. Det var bestämt, jag letade bostad. Men vi var mycket goda vänner jag och D. Men vi behövde en paus det hade vart mycket som hänt och vi behövde nog båda 2 lite andrum.

Ialla fall, söndagen den 12/2 vi hade haft vänner över natten som va hos oss efter en kväll med god mat, god dryck och mycket skratt. Jag gjorde ett test, mest spontant. Jag hade ett helt lager hemma och ja tyckte de va lite roligt typ.. Idioti jag vet.
Efter 5 minuter, står jag och stirrar mig blind på de där jädra testet. Det var nått där, så svagt men de va där, gick ut till min vän som rökte och sa titta på detta ser du nått eller ser ja helt galet?
Hon anade nått, jag slängde testet och dagen därpå tog jag 3 st till.. de va nått där, de va tydligare denna dagen så 13/2 va de mer synliga streck..

Åkte till jobbet och tänkte inte så mycket på de, åkte till apoteket när jag slutade och köpte 4 till. varav 1 digitalt.. 

Tog nästa test morgonen efter.. de va ett svagt streck då med.. 

FAAAN! Helt ärligt va de det som ekade i huvudet på mig. Tanken på abort den fanns men ja kom fram till att nej, ja kan inte. Jag har gjort de en gång och nej, inte om barnet är friskt eller min hälsa inte påverkas så kan ja inte genomgå en abort. Jag får hellre stå ensam då.. 

Gick till D på kvällen och satte mig brevid honom å sa att vi måste prata. Sen bröt jag ihop.. Fullständingt. Jag skakade å tårarna slutade inte komma.. 

-Jag är gravid.. Hur fan gör vi nu.. Ska jag fortfarande flytta.. Jag kan göra detta själv om du inte vill va delaktig men en abort kan jag inte göra. Sen grät jag ännu mer. Förberedde mig på ett storslaget bråk om att vi bart oförsiktiga och grejjer, men de han sa fick mig att gråta ännu mer.. 

-En bebis hade vart mysigt, ett barn till hade vart kul. Lite fel tidpunkt men okej. Vi pratade i flera timmar och kom överens om att jag skulle bo kvar då hade ville va en del av graviditeten. Dagen efter gjorde jag ett digitalt test för att få de mer svart på vitt att de faktiskt flyttat in en bebis.. 

Vi beslöt att inte heller berätta för nån, inte lägga ut på sociala medier ingenting utan att folk skulle få märka själva. De ända som visste va mina arbetskamrater samt min chef då jag va så yr och hela tiden fick tugga på nått för inte må illa..

Men tanken fanns där, den där förbjudna tanken om abort kanske va bra.. Men de va nog för att jag själv inte riktigt fattat.. 

En dag i mars, började jag blöda, mängder. Tänkte att fan nej.. sluta jag vill inte snälla bebis stanna.

Ringde till akut gyn på sjukhuset och fick en akuttid, jag hann inte ens lämna Jouline på fsk.. Hon fick snällt följa med. Väl där gjordes ett VUL. Och när jag såg lilla hjärtat slå börja jag gråta.. Nu fattade jag att jag hade en bebis där inne. Läkaren mätte bebis till v10(9+0) enligt sista mens va ja på 8+3 tror jag de va minns bara att mitt bf enligt sista men va 25 Oktober blev flyttad till 21 Oktober. gick där ifrån med en bild. Jouline va med hela tiden, och höll min hand och sa mamma du har en spindel i magen. För visst såg de ut som en spindel. Jag gav henne kortet och sa de här jouline är din lillebror eller lillasyster. 

Slutade lyckligtvis blöda och fick order om att skulle de börja igen så skulle jag ringa tillbaka så skulle ja få en akuttid för cellprov. Så de kunde utesluta att de va cellförändringar som orsakade blödningen, men mest troligt va de ett kärl som att brustit i livmodertappen.

Bara ca 3 veckor senare hade jag tackat ja till att delta i en utbildning hos barnmorskorna ang KUB. de ville öva på att mäta nackspalten på en 11-13 veckor gammal bebis. Utan blodprov, som tack får man med sig bilder samt se lilla bebisen en extra gång..
Så där låg jag på britsen förväntansfull och där ploppade vår bebis upp på skärmen. Det hade hänt massor bara på 2-3 veckor.. Man såg ben, armar, mage, hjärta mage allt.. Och en sprallig liten krabat.. De hade svårt att få en bra bild på nacken pga att han va så sprallig. Nacken va inte de ända de ville ha bild på, för de va överraskade över hur fint man kunde se hjärtat slå så tidigt samt att de såg hur bra som helst hur kamrarna arbetade. utan att zooma in. Så de filmade hjärtat och frågade om de fick använda de i utbildningssyfte, vilket jag sa ja till då det bara va kul. Fick med mig några bilder hem. Så på kvällen valde vi att berätta för Roxanna med att jag hade en bebis i magen. Först blev hon fundersam över att hon skulle få ett syskon till men sen blev de bättre och hon sa att detta är sista chansen att ge henne en lillebror.. För er som följt oss innan så vet ni att Roxanna ville ha en lillebror redan när Jouline låg i magen och hon va övertygade om att de va en lillebror.. (men shii fick hon ) 

Jag började lida av foglossning i v7. Vilket va oerhört påfrestande och jobbigt i jobbet då det är mkt lyft, tunga som lätta, man går säkäert 10-16.000 steg per dag andra dag är de mer. 7

Maj kom och det var dag för RUL. Denna gången ville inte bebis vara med, gömde sig och vägra visa delar som skulle mätas, jag fick skaka mage, hoppa men utan resultat, BM mätte de hon kunde och bad oss ta en promenad i hopp om att bebisen skulle ah flyttat på sig. 20 minuter senare va vi tillbaka och DÅ kunde hon mäta, dock fick vi inga bra bilder då han inte alls ville visa sig från sin bästa sida.. Men ett BF datum fick vi. 23 Oktober.. Exakt samma datum som med Jouline. Min första reaktion va bara va fan, hur lyckas vi.. 

Snart halvvägs, och sen gick tiden fort. Sommaren anlände och sen va de helt plötsligt dax att gå hem i v32. Skönt men ensamt.
Jag var dessutom sjukskriven 50% av mina 40% på schema.. Men som min bm sa att du har inte bara dig själv att tänka på just nu.. Det är en liten människa som växer där inne och du måste ta hand om. 

i V35-36 började jag få förvarkar lite smått.. Inget som gjorde ont men de kändes ju helt klart. De började göra ont först i v 39. då fock jag andas igenom dem.. BF kom, men ingen bebis..
den 23/10 va jag även inne på FL för en kontroll och läkarbesök för att diskutera en igångsättning pga att de gick så fort med Jouline. Men efter en undersökning så tyckte läkaren att jag skulle invänta att de starta av sig självt.. Då jag hade en hård, tillbakalutat tapp samt att den va 3 cm lång och öppen 0.5 cm om hon tryckte in sitt finger i tappen.. Men inget öppen när hon inte försökte känna.
Lämnade förlossningen helt förstörd.. Och för första gången rädd för en förlossning.. TÄNK OM JAG FÖDER HEMMA. Ringde D som undra hur de hade gått.. Jag grät och sa att de inte vill hjälpa mig med min rädsla utan tycker jag ska gå  och va rädd. Det var så jag tog de just där och då. Men jag visste ju givetvis att de inte ville försöka få igång en förlossning när jag inte va mogen då det kan bli en långfragen process samt att de i sig kan sluta med akut KS. vilket jag absolut inte ville.. 

Men dagarna gick, BF+7 hade jag tid hos min BM på mvc/kk och den morgonen hade jag vaknat med svaga värkar, ja fick stanna upp och andas när de kom. Så BM ville koppla upp mig till ctg då jag även inte känt bebisen så mkt på 24 timmar.. Men som vanligt så vaknade han till när ctg dosorna kom på. Sen somnade han igen, men hon ville ha mig uppkopplad en bra stund för att hon ville att han skulle vakna till igen så hon kunde se hans hjärtfrekvens.
Ialla fall vi fick mina värkar med på kurvan med 5-6 minuters mellanrum och de varade i ca 40-60 sekunder. Latensfasen hade inlett och jag tänkte YES.. snart snart har vi bebis i famnen.. Åkte hem och laddade med vila, god mat och ringde farmor som skulle ha barnen. Men framåt kvällen avtog värkarna.. Men farmor och farfar va snälla och stannade kvar hos oss. D blev hemma från jobbet, då dem inte vågade skicka iväg honom på några längre uppdrag då jag redan gått över tiden så pass som jag hade.. Så det var guld värt att ha farmor och farfar här den sista tiden och få hjälp med saker och ting. D kunde påbörja Roxannas nya rum och farmor kunde hjälpa mig med barnen tvätt, städ. För att jag skulle få ikapp sömn då jag från v38 sov runt 3 timmar per natt. Ingen bebis kommer om man inte är utvilad. BELIEVE me.. Fredagen kom och jag va orolig i hela kroppen, vi åkte till Brukets lekland jag farmor och farfar med barnen. Dem ska inte lida för att jag har ont, det (ursäkta mig nu) kom massor med slem ur down stairs jag hade ont sov inte,  så vi åkte in på kvällen, blev undersökta, tror ni de hade hänt nått? NEJ!! Inte ett jädra skit.. fortfarande hård tapp, 3 cm men 0,5 cm om man 

Blev hemmskickad med citodon så jag skulle få sova. Sov den natten 6 timmar.
Lördagen fick jag ett ryck, jag drog med barn, farmor och farfar till IKEA gick där i 3 timmar, med mina jädra sammandragningar. Trodde stundvis att snart ploppar ungen ut för de kändes som att jag hade ett huvud som stod å ville ut när som helst.. På kvällen var vi på halloweenfest med barnen.. På väg hem kände jag bara att jag började frysa å kände hur febern steg blev super dålig. När ja kom hem gick ja rätt in i sovrummet och bytte om till mjukisbrallor, 3 lager med tröjor. 

Satt på sängkanten och bara skakade och grät för jag hade ont i hela kroppen, febern va hög och jag visste knappt ut eller in. Fick min citodon tablett och gick å la mig. Sa till D att de va ok om han ville åka på Halloweenfesten. Han gör ingen nytta hemma ändå. Och att om nått skulle hända så ligger klubben påvägen till sjukhuset.
3 timmar senare vaknade jag och febern hade gått ner, jag svettades istället för frös. Bebis levde jävel i magen och jag va pch hämtade vatten och sa till farmor att jag inte frös längre men fick å la mig igen. Det var som en dimma.. Jätte knepigt.
morgonen efter va de som om inget hade hänt. Mådde helt okej.. Lite sviter från feber som svettig, men en dusch senare va ja uppe igen. Som om inget någonsin hände..

Måndagen kom och jag började inse att jag på tisdagen eventuellt skulle få en bebis.. Att vi eventuellt äntligen skulle få min igångsättning. Måndagen höll sig lögn, jag hade fortfarande 5 minuter mellan värkarna precis som hela ja hade haft hela veckan.
TISDAG. Vakande kl halv 7 när klockan ringde. Försökte äta frukost men va för nervös. 1 sked fick jag i mig. Klockan 8.00 skulle vi va på förlossingen för en överburenhetskontroll. Idag var det BF+15 officellt 42 veckor.. 

Fortsättning följer... 

Long time no see

Okej, hur börjar jag detta inlägg tro..

Hej. om de ens finns någon kvar som kikar in här.. Detta är något som jag skulle ha tagit tag i så många gånger men det har inte blivit av helt enkelt och motivationen har inte funnits där alls.
Men en uppdatering kanske skulle va på sin plats samt att jag ska skriva en förlossningsberättelse dels för att ja skrivit en för både Roxanna och Jouline. Sen är de kul att gå tillbaka och läsa.
1 helt år senare typ.

Ialla fall, jag kommer inte vara sådär personlig som jag vart innan utan det kommer mer vara allmänt och så. Mitt privat liv är mitt och många nyfikna öron och ögon finns överallt men har nog med det i det riktiga livet. ;)

Som i inlägget innan så har jag inte bara 2 barn längre utan 3. En liten pojke med. Som föddes 7 November 2017. 1 årsen idag. Mer om de i nästa inlägg.

Och snart är det dax för den där lilla människan att börja hos dagmamma. Vi har haft fsk till de stora men nu fick vi chansen att få dagmamma så när vi blev erbjudna en plats så tacka vi ja direkt.
Skrämmande men också kul. Jag ska därimot inte tillbaka ut i arbetslivet riktigt än. Vi har kommit överens om att Eddie ska få en mjukstart nu när möjligheten finns. Och så ska jag försöka börja jobba i Januari. Roxanna och Jouline de växer och frodas. Roxanna går nu i andra klass och Jouline är "äldst" på förskolan. Hon är mäkta stolt och efter jul och nyår så ska hon börja i något som heter skolgruppen på förskolan där de förbereder de barn som sak börja förskoleklass för skolstart genom olika aktiviteter samt göra besök på skolan, i klassrum, skolgård och gympasal sen ska de även få prov på att äta lunch i skolan. Alltså vart tog tiden vägen, herrejisses.. Min lilla stormbebis, för er som missat så föddes Jouline i stormen Simone 2013. :)

En djup suck i från mig, när blev mina barn så stora?

Nu ska jag börja skissa ihop nått till min förlossningsberättelse.. :D Hoppas ja minns så bra som jag vill påstå.