Jag hatar den här känslan. När man känner att man inte räcker till eller kan göra de bästa nog fast man försöker.
Nu har Malou gått och blivit dålig och jag vill inte lämna henne ensam imon när jag ska jobba, för kan verkligen inte va hemma mer nu. FAN! Ångesten är hög.. Har försökt få tag på veterinären nu i kväll, jour telefonen så klart. Men utan resultat. Jag kommer sova as dåligt inatt och må skit imon över att jag lämnar henne ensam. Men jag börjar först halv 11 imon så ska ringa veterinären de första jag gör imon bitti när dom öppnar och hoppas och ber till gudarna att de finns tider kvar, ialla fall akut tider. För detta är inget man leker med. Stackars lilla tjejen.
Tänk va hjärtat värker trots att de bara är en hund. Men hon är en kär familjemedlem! Det går ju inte komma ifrån. Min min lilla toka Roxanna och hundarna är nog dem som jag håller närmast hjärtat. Ialla fall om man ser de så. Men hundarna är ju som mina "barn" även om man kan va lite irriterad på dom ibland..
Lilla Malou bli frisk! Hoppas det inte är nått allvarligt.. Det skulle jag inte klara av i dagens läge.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar