Fan för att jag är så snäll...

Jag som person är en person som mer än gärna vill hjälpa mina vänner! Och mina nära och kära. Men ibland känns det som att jag inte räcker till, inte för något. Sån känner jag mig idag.

Får så fruktansvärt dåligt samvete av att veta att jag INTE kan hjälpa till på det viset eller så mycket som jag vill.

Som exempel. Jag vill så gärna hjälpa Anne att komma på fötter igen, och det kan jag inte göra härifrån. Jag kan inte göra så mycket. :(

Ofta hjälper jag många människor utan att få ett skvatt tillbaka. Inte ens en blinkning. Och det är fruktansvärt oförskämt. Jag hjälper så gott jag kan med det lilla jag har att erbjuda, men va fan får man tillbaka? INGENTING. Om folk vill ha hjälp av mig ska dom komma och be om det med något i gengäld. Inte tom hänta, är trött på att bli uttnyttjad pga min godhet.

Jag kan vara så förbaskat snäll och inte vara arg på folk som förtjänar det. Men nej jag vänder klacken och smilar istället för att skrika. Det får vara ett slut på det. Jag måste skärpa mig!...

Nej nu ska jag duscha för att sen sova. Fast kommer bli massa grubblande istället för en massa sovande. :( sucka!