Och ja kan inte låta bli att avundas dem som får barn efter barn och man ser hur lyckliga med alla sina barn dom är.
Ju fler desto bättre???
Jag kan ibland sitta och tycka synd om Roxanna som är ensam barn. Och tycka att hon borde få ett syskon nu. Men vi har kommit överrens om att de ska vänta ett tag till, fast det hade inte vart helt fel.
Man saknar magen som är stor och döljer en hemlighet. Sparkarna som vissa nätter gör en tokig då man bara vill sova. Eller första ultraljudet då man får se den lill* och se hjärtat ticka så fint. Och första gången man får höra hjärtljuden. Ja, man saknar allt.
Alla som känner mig vet att jag vill ha en lagom stor familj. Och även att ett ojämnt tal inte fungerar. Får man 3 ska man skaffa en 4:e:) Men det är ju bara för att jag är sånt. Ja är uppväxt med syskon på ojämnt tal. 1 är ALLTID utanför.
Nej nu ska vi göra lite lunch.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar