Att förlora den man älskar..

Ibland hatar jag mig själv så grymt mycket för mina dumma tankar!
Men kan inte undgå dom, speceillt när det utan förvarning kommer "det har hänt en sak" och det inte är en dålig sak, då börjar mina tankar snurra om att jag kommer förlora den människa som ger mig mer hopp och ger mig mer livslust. Jag skulle inte klara av att förlora den människan.

Och där kom dom där jävla tårarna, fy fan för mig själv. Jag vill bara ha hem min lilla tjej så jag kan få krama henne och försöka intala mig själv om att allt är bra, fast att jag har den där hemska känslan i magen som säger att jag ska va på min vakt. Fan va hemsk den är och den gör inget bättre.

Nej nu ska jag torka de förbannade tårarna och gå och göra nått annat. Så mina taknar blir till dem bättre..