En blomma i öknen

onsdag 1 februari 2012

att minnas men även att förlåta sig själv och våga vara

Ofta blir vi påminda om saker som hänt i våra liv, så som låtar som spelas, lukter, filmer, tv-program. Ja nämn fler saker, just nu kommmer jag inte på. Men jag råka snubbla över en video på youtube som fick mig att minnas något jag lyckats göra mig av med efter många år, många tårar och många vakna nätter med ånger.

Men nu kan jag ärligt säga att visst, jag skulle ALDRIG göra om det, när jag vet hur jävla ont det gjorde i hjärtat efteråt när man låg där på uppvaket och fattade vad man gjort. Tårarna var nära hela tiden.
Men samtidit så idag kan jag se det som ett klokt val i mitt liv just på den tiden, det hade aldrig funkat och jag hade idag stått där med ett barn ensam, pappan åt helvete för långt bort, jag hade aldrig träffat Daniel, och defenitivt inte haft den lilla underbara tjej som jag älskar med och utav hela mitt hjärta.

Jag hade inte tagit studenten det år jag tog den heller utan några år efter.
Jag hade ju precis börjat Gymnasiet och träffat nya vänner. Börjat på en ny del i mitt liv.

Inte glad, lycklig över mitt val, men just då kankse det var det ända vettiga och kloka. Jobbigt att besluta, men "What doesn't kill you makes you stronger".


Med andra ord, hade jag aldrig vart på den punkten i mitt liv som jag är just nu!

Inga kommentarer: