Någonsin blivit lämnad av någon som sen kommer tillbaka?
Som gör att för varje sekund som går så fruktar du att förlora den människan igen?
För du minns hur ont det gjorde, i varje del av din kropp.
Smärtan, ångesten, sorgen, mardrömmarna.
Allt är färskt i minnet.
Ständigt finns skräcken där, skräcken att förlora den människan igen.
Är det då konstigt att man tar till vara på varje sekund som passerar, med rädslan om att det är den sista?"
Hur hårt verkligheten än slår mig i ansiktet, står jag alltid med ryggen rak och reser mig alltid.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar