jag är så dum, så dum, så dum

Och där stöp mitt glada humör.. Fan ta mig själv..

Varför skulle jag sätta mig och gå igenom alla bilder och se vilka jag ska spara.. Dumma dumma mig. Jävla minnen och jävla människor som bara försvinner.. Utan att säga något. Värst var de nog när Roxanna kom och stod bredvid mig när jag bläddrade genom bilderna och utbrister i glädje -Mamma det är ju *!! Jag saknar *!

Om det finns en gud, och det finns en mening med hennes/hans val att straffa mig för något.. Så hoppas jag att det vart värt att se mig lida.. Och att de finns en förklaring..