Mitt liv vände på 2 sekunder. Från bra till inte bra. Från ena dagen känna obeskrivlig lycka. Älskar allt med livet och sen dagen efter så vrakar allt.. Det bara raseras. Jag vill inte vara stark. Jag vill va liten igen och krypa upp i mammas famn och gråta ut.
Jag har så många fina vänner omkring mig. Så otroligt fina. Men jag känner mig som den ensammaste i hela världen just nu. Inget emot er. För ni är bäst som står ut med mina tårar som kommer i floder i perioder. Står ut med att jag inte just nu orkar umgås.
Någon sa till mig en gång att för att ta sig upp starkare än förut så måste man va där nere för att leta sig upp i mellan åt. Man hittar sin styrka på vägen upp.
Vi får se hur de blir men den saken..
Godnatt
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar