För mycket för ett barns axlar

Då blev de inte mycket skrivet på ett par dagar igen. Ganska skönt samtidigt som man saknar skrivandet. Eftersom att skriva av mig har vart en stor del av mitt liv ända sen jag var liten.

Jag var en person som höll allt inom mig och sa inte ett ljud om något och gick och samlade på mig allt det tunga och det märktes på mig och man fick tvinga fram det som tyngde mina små barns axlar. Men så en julafton fick jag en dagbok av mamma som jag sedan började fylla med ord. Det gick ett par böcker. Men jag höll på i många år. Men helt plötsligt slutade jag tvärt och jag samlade på mig tankar igen. Men vid det lagret var jag nästan 18 och hade vänner att prata med om allt. Sen skaffade jag min första blogg på nattstad, den finns kvar än, fast jag har inte skrivit där på några år. För jag skaffade mig en blogg på blogg.se som hette http://invisblegirl.blogg.se men den la jag ner pga en del tråkigheter så den finns inte längre. Sen skapades den jag skrev på innan denna. Men den har jag lagt på is för den innehåller väldigt mycket känslor som jag inte är redo att möta än. Även minnen som svider.

Men jag har nu börjat föra dagbok med penna också. Mycket känslor som är för privata för att dela med sig av. Speciellt när jag vet att vissa av er enbart läser för att få info som ni kan använda emot mig.

Men ialla fall nu ska jag hämta lillan på dagis!!

Fast den ligger nerpackad och den får vänta med att fyllas.