Tänk att en person kan påverka en så fruktansvärt mycket och man vet inte riktigt hur man ska takla allt hela tiden. Alla känslor väller över och man kan inte göra ett skit åt det. Men igår var det en jävlig dag. Fy fan. Värsta på länge. Många tårar kom det och lite därtill. Och samtidigt mellan och i tårattackerna så trotsade jag allt. Jag gjorde något som jag borde känna mig stolt över man kan inte undkomma skammen! Känner mig skyldig om du råkade ut för en tillsägelse eller startade ett bråk mellan er. Det var bara det att jag ville att du skulle se hur mycket jag behöver dig. Jag hoppas att du såg det.
Meddelandet löd:
"Jag skiter i att jag inte får skriva.
Men ja saknar dig så otroligt mycket.
Tänker på dig dag och natt.
Jag önskar bara att vi snart kunde träffas.
Kram"
Allvarligt vet jag inte hur jag ska tycka, tänka och känna. Men livet är inte alltid ens bästa vän.
Jag vill bara att allt ska vara bra och jag ska kunna känna det där lyckoruset. Kommer jag att göra de när allt detta är över? Ibland önskar man bara att man kunde försvinna ett tag för att bli saknad. Bedd om att komma hem för att man är just saknad!
JAG VILL KÄNNA MIG SAKNAD!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar