En vän till mig har tragiskt gått bort. Och vad som hände var och är inget som man kunde tro om denna grabb! En sån go och glad kille! Även om man inte behövde det, så fanns han där! Han syntes, hördes och kändes!
Efter en timmes konstant tänkande vridande i sängen orkar jag inte ligga här något mer. Jag känner hur nära tårarna är! Hur dom bränner i ögonen!
Börjar de smälta in nu eller ska jag trycka bort tanken i ett par dagar så jag funkar i vardagliga livet! Eller ska jag låta de komma till mig å låta de slå! Det är nog de jag mest är rädd för! Hatar att behöva sakna dig fast du aldrig kommer komma tillbaka!
Men vissa av oss får sina vingar tidigare än andra! Jag hoppas du har de bättre där du är nu!
Hur mycket jag än önskar dig tillbaka så händer inget!
Vila i frid Pontus! Du kommer alltid finnas i en del av mitt inre! På en plats där alltid solen skiner! <3 data-blogger-escaped-br="">
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar