Så jag bakar det jag orkar idag och i morgon och hoppas det räcker. Och gör det inte det så får dom va utan!! ;)
Och just nu kan vi stoppa tiden. Vill inte att det blir Fredag morgon kl 9.15. Jag har drömt om detta mardröms scenario, bvc läkaren sticker henne och hon skriker och jag får inte röra henne.. För det är bra om hon får "lufta" lungorna.. Fy fan! JAG vet ju att man får ta upp barnen så snart plåster är på båda benen. Men jag, som mamma tycker detta är värre än barnen tror jag.. Spola tillbaka tiden. Jag vill ligga på förlossningen, med en nyfödd liten bebis på bröstet som tar sitt första andetag och skriker till.
En liten kladdig bebis som ser på mig med sina stora ögon och jag kan inget annat än känna sån otroligt stor kärlek. Att få älska ett barn är det bästa som finns. Det finns ingen jag älskar som mina barn. Det ögonblicket som dem mötte min blick första gången där på förlossningen. Den glömmer jag aldrig.
Dom har blivit så stora. Se på Roxanna hon är en fullt fungerande liten människa hon tar verkligen för sig här världen. Hon vet vad hon vill och hon ändrar sig inte i det första taget. Hon pratar och har ett underbart bubblande skratt. Hon är trotsig och och ibland undrar jag om det bor en liten djävul i henne, AJ vad arg jag kan bli men så samtidigt så är hon en liten solstråle. Min solstråle.
Och lilla Jouline. Hon skrattar, ler åt allt och visar tydligt om det är något hon inte gillar. Eller tröttnat på att ligga i babygymmet eller på mage på en filt. Tänk i Tisdags blev hon 3 hela månader. Älskade lilla barn.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar