-Oj, vad jag hört var jag ett litet trotsigt barn i ca 3års åldern. Men efter det lugn. Hittade väl på bus ibland men inget allvarligare än plast över toasitsen eller kranen. Var ofta för mig själv, hade väldigt lite vänner som accepterade mig för den jag var. Upp i tonåren festade jag aldrig jag var med familjen på helgerna och jag passade tider på exakthet. Så jag var ett lugnt barn. Brukar få höra av mamma att jag har vart enklast att hantera av mig och mina syskon på mammas sida.
Hur hårt verkligheten än slår mig i ansiktet, står jag alltid med ryggen rak och reser mig alltid.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar