Tankar i natten

Kan inte sova! Bilderna bara far runt i mitt lilla huvud! Och samtidigt tänker jag på hur fort allting händer! Att en så "stor" grejj som en trafikolycka kan hända så himla snabbt, och vara över lika fort!

Nu under dessa dagar jag vart sjukskriven har jag ofta tänkt på hur fort livet kan ta en tvär vändning! Jag hade lika gärna (eller mina medpassagerare) kunnat ligga halvt medvetslösa på sjukhus pga den där vattenplaningen. Vi hade tur, de sa dem alla. Hela räddningstjänsten!

Sen till en sak som är lite lustig, min första reaktion när jag fått bilen till vägrenen, var att ta mig ut samtidigt som jag grät hysteriskt! Jag ville fly, tänk om bilen skulle explodera! Men sen 1 timme senare var bilen min ända trygghet i regnet, och av alla blåljus som stod och blinkade! Alla som frågade hela tiden hur man mådde. Den ända platsen där jag kände mig säker.

Som jag sagt till min farmor varje dag, när jag går här hemma, utan att hà någon att umgås med, så det ända som far runt i skallen, så är se hela händelse förloppet.

Hur jag kände att vattnet tog över bilen, och hur jag ser att vi far rakt emot mitträcket! Och när bilen börjar glida på tvären fattar jag att de finns inget jag kan göra. Hur vi sedan snurrar ett par varv, och hur koncentrerad jag är på att hålla fast mig samt hålla ratten still! För att sedan stå helt still. I mitt huvud ekade bara få bilen av vägen! Så ingen kan köra på oss.

Det ögonblick då man inser vad som hänt och att man är oskadd! Chocken sköljer över en som en våg som kommer från ingenstans. Allt runt om krig blir helt tyst och man ser sig omkring och ser hur munnarna rör sig på de andra, och bara någon sekund senare hör och ser man att någon frågar hur man mår!

Att köra förbi platsen där de hände var jobbigt, samtidigt en lättnad! Men att se bilen var ännu jobbigare! Vet inte varför men det var bara det! Men det var ett steg framåt till att kunna lägga detta bakom sig samt försöka bearbeta allting! Lite som rehabilitering.

Säkert helt ointressant att läsa vad jag mest tänker på. Men att skriva ner set är ibland lättare, sen om någon läser de struntar jag i, bara det får komma ut! Så jag kan gå tillbaka en dag och veta att jag faktiskt kunnat lägga detta bakom mig! Att de va en jobbig och tråkig händelse som kanske förde med sig något gott! Att inte ta någonting för givet!! Fyll dagarna med liv, och minnen! Älska och ge mer! Man vet aldrig när de är försent!!

Det är som att trilla av en häst! Bara upp i sadeln igen! Annars vågar man aldrig!