En blomma i öknen

lördag 18 augusti 2012

Att längta

Nu kommer jag skriva något som ni säkert redan vet om mig. Men det skiter jag i för det måste ut!

Jag är sjuk! Otroligt bebissjuk! Längtan efter ett syskon till Roxanna är oändligt stor. Längtan efter att få vara gravid, känna sparkar se magen växa och få uppleva en förlossning igen!
Jag håller på att bli skogstokig för att han vill vänta.. Men jag respekterar hans vilja. (som alltid, fast aldrig få desamma tillbaka tyvärr). Allt fler runt omkring mig är med barn, precis blivit eller ska ha närsomhelst. Eller redan fått sina små knoddar. Kan inte låta bli att bli avundsjuk och tycka att de ör orättvist. MEN det säger inte att jag inte är glad för deras skull, vilket jag såklart är. Jätte roligt att se att femailjerna utökas med ett underverk.

Men som nu när jag är ensam, ingen att prata med. Roxanna leker för sig själv och verkar trivas med det eftersom jag får en utskällning när ja försöker leka med henne just nu. (hon sitte roch gräver i sandlådan i godan ro) Och det är då som tankar och funderingar kommer fram, även en gnutta deppighet..

Tänk att krypa upp i soffan med en nykläckt liten människa och bara se och tänka, du fina äntligen har vi fått träffa dig. Mysa och snusa bebis.. Eller få boa under graviditeten.. sätta ihop säng, skötbord, rota fram de små kläderna göra en mysig bebishörna! Ja allt det där som man går och pillar med det sista. Även om det är en första, andra, trejde eller tilloch med fjärnde gång.. Boandet är viktigt för många, så som mig själv:)

Men min dag den kommer den med. Men att vänta är nästan det som är jobbigast...





1 kommentar:

Nette sa...

Jag finns alltid här :-) har jobbat som en idiot bara :-)