Smart?

Önskar att mina så kallade vänner kunde vara lite mer uppriktiga ibland. Och dem undrar varför de "blev såhär". Sha, ni ljuger er blåa. Döljer saker för att ni är så jäkla rädda för hur vi andra ska reagera, säga tycka. Men någonstans måste de väl för fasen finnas en gräns eller!?? 

Jag kan inte säga att jag inte bryr mig, för innerst inne vill jag. Men jag har bestämt mig för att överlåta bollen. Den är nu inte längre i mitt ansvar eller min händer. Betyder vännerna något så bevisa de. Snart är det försent! 

Och det är såhär det blir när medicinen jag fick funkade, och jag har fått sova en hel natt utan att vakna för att kämpa mig runt för att ligga på andra sidan eller röra på mig i sängen för huvudtaget. Och så jag vaknade av Daniels klocka (plus våran lille vilde i magen stökar runt som om sömn vore nått som inte skulle behöva finnas) och inte kan somn om. Då får jag för mig att jag diktar ihop så smart saker i mitt huvud! Många av mina inlägg som jag inte valt att publicera har låtit bättre i huvudet på mig. Men jag kanske skulle publicera dem istället för att radera dom?!? Så funderar på om jag ska sätta igång en film eller nått.