På utsidan så syns det inte så mycket! Jag skrattar och ler, spelar med i spelet. Men på insidan lider jag. Jag har panik och de gör så jävla ont. Jag vill inte må såhär. Jag vill må bra. Varje andetag är jobbigt! Ska jag bryta ihop, eller ska jag brista ut i panikartat gråt? Vill egentligen bara gå skrika eller bara gå spy ut allt som jag vill och måste säga. Men vissa saker bör stanna i min hjärna för det kommer såra så många.
Jag ställer upp så mycket för alla hela tiden och det känns inte som at jag går något tillbaka. Just för tillfället känner jag mig otroligt obetydlig. Jag vet att detta är något som är övergående. Men det är jobbigt att känna sig såhär när det väl slår till!
Nu ska jag försöka sova. Är mer än lovligt trött!
1 kommentar:
Du betyder så otroligt mycket.
jag älskar dig
Skicka en kommentar