Hur fan kan en vuxen jävla människa, en karl som har såååå mycket K*K i kroppen som du, sitta och påstå en massa skit om både den du påstår dig tycka om och hennes vänner! Jävla ynkrygg kallar jag det.
En sak som är solklar, man blir inte tvingad till ett förhållande. Man väljer att ingå i ett förhållande, man är 2 om ett sådant beslut, och i ditt fall med någon som vart din vän, en stötte pelare i 6-7 år med fullvetskap om att antingen funkar de galant, de glider som hal is och allt tipp-topp eller så blir de en stor flopp. Och att chansa MÅSTE man göra i livet annars står man där och trampar i samma hål om och om igen. Detta är inte varken hennes eller ditt enskilda val. Detta va ert gemensamma val.
Asså jag blir så jäkla arg när jag ser hur ledsen hon är hela tiden. Och då kan jag inte påstå att jag ser mycket lycka i detta. Så vare sig vad jag eller andra tycker, så bestämmer inte vi över vad just hon vill med sitt liv. Hon har gjort sina egna val. Jag och Daniel har funnits där när allt detta tuffa och jobbiga som varit vart och de får vi skit för. Vi har stöttat henne, vi har funnits där även om vi inte sagt att gråt nu så släpper smärtan. Hon har själv valt att prata ingen har tvingat henne. Och vi har sagt att hon ska göra de val i livet gör att hon mår bra, inte mår dåligt. Hon ska gå efter sina egen vilja. Inte alla andras och låta alla va nöjda och glada när hon själv inte är det. Så ingen har sagt gör så, gör ditt och datt. Och när jag sen får slängt i ansiktet att JAG skulle vara orsaken till allt då jävlar smäller det. Och du ska vara så fruktansvärt glad att du inte var inom håll så att jag kunde få tag i dig. Eller kontaktade dig.
Jag säger inte heller att hon INTE ska va med dig, för är det vad hon vill och hon tror att hon kan hitta lycka i någon som dig så fine. Gör henne lycklig, jävligt lycklig då. Visa att hon inte behöver sina vänner. Att du duger, din axel duger att gråta mot. Eller att bara dina öron duger för att lyssna på henne när hon mår dåligt eller är ledsen. Eller att få henne att skratta som hon aldrig skrattat förr. Jag vill se den där lyckan i hennes ögon och tyvärr gör jag inte de nu. Men kan du åstakomma med detta backar jag. Men tills den dagen kommer jag att kämpa för henne. Vare sig hon vill eller inte. Hon är en av mina 2 absoluta bästa vänner och jag släpper inte henne så lätt. Spelar ingen roll vad eller vem som kommer i mellan. För den vänskap som vi byggt upp de senaste året, den är oslagbar. Den form av vänskap tar tid att bygga upp egentligen. Det förtroendet..
Med detta vill jag inte såra någon eller liknande, bara framför vad jag ser.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar