En blomma i öknen

tisdag 17 september 2013

En lycka som inte går att beskriva

Kan ni tänkte er, imorgon är de 5!!! veckor kvar tills bebis är beräknad att komma. Va fasen hände, tiden sprang iväg denna graviditeten och magen växte i raket fart. I söndags frågade Daniel när bebis ville komma ut. Som svar fick han stryk. Jag tror bebis trivs i magens varma hav.

Igår när vi låg och titta på film låg han med hakan mot magen och bebis drog sig mot hans håll hela tiden, och bökade omkring vid hans haka hela tiden. Kunde inte låta bli att le och jubla inombords. Han har vart lite off denna gången. Jag frågade en gång varför, han sa att han visste ju vad som skulle hända, vi har ju vart med om en graviditet en gång förut. Själv har jag vart rädd, otroligt rädd för att detta barn inte kommer att få stanna hos oss, för vi har ju redan ett friskt barn, detta barn känns som rena välsignelsen. Inte planerat för 5 öre, och kom till oss när vi minst anade det, och när vi faktiskt hade det som jobbigast. Det är därför jag vart så rädd.

Men det är nog så att han börjar släppa taget om det hårda han håller fast i. Han har inte velat köpa saker, och vi har faktiskt inte fått köpt babyskydd än (skäms). Men dels så är det ju nått som egentligen kan vänta tills man ska hem från BB. Men jag som person vill ha allt färdigt och ha allt redo när allt startar. Vi har allt färdigt förutom babyskydd och vaggan. Men vaggan sa vi att den kan vi ta upp när vi kommit hem. Så får Roxanna hjälpa till med så hon får känna sig delaktig.

Tänk, om 3 veckor kan allt va igång.. Eller om 7 precis som med Roxanna. Inga känningar har jag haft hittils som när jag väntade Roxanna. Just nu är det mycket sammandragningar som känns men inte gör ont, man känner att dom kommer och släpper, men inget mer, mycket mensvärk och värk längst ner i ryggen. Det trycker på mycket neråt men inget som är farligt som vi alla vet. Annars är de inget! Inte ens falska förvärkar. Så det ska bli spännande och se när allt vill starta och vi får möta den lilla individ som simmar i magen.

Bebis, vem du än är, pojke, flicka, lika mig eller pappa eller din storasyster ,så längtar vi tills du möter världen med ett litet skrik! Alla runt omkring dom väntar dom med. Och det gör inte längtan lättare:)

Inga kommentarer: