Tänk om man hade autopilot läge

Igår satt jag och skrev ett långt inlägg om vad jag kan komma att känna ibland. Men jag valde att inte posta det då jag VET att många moralfittor kommer opponera sig. Så jag valde att helt enkelt radera det, fast en miljon tårar torkades bort under tiden jag skrev, skrev många fel för tårade ögon som jag inte såg nått igenom.

Tänk om livet vore en bok. Eller att när man va trött på det gamla starta man bara om i ett nytt kapitel. Utesluta känslor helt och hållet. Jag och jobbiga känslor kommer inte överens alls i vanliga fall, men nu när jag dessutom är på slut tampen av graviditeten så är det krig. Blodigt allvar. Jag hatar att jag är så förbannat känslig. Jag gråter för minsta lilla. Vill lära mig att stänga av mig själv. Varför tog jag bort den funktionen på mig själv då när jag mådde dåligt och var på väg upp igen för så många årsen. Då va det autopilot som var på så fort jag var bland folk.
Leendet på - check
Skratta om det va någon som berätta något roligt och alla andra skrattade - check
Ät även om du inte är hungrig (du vet följderna) - check
Umgås med dina närmaste vänner, dom får inte tro att de är något som är galet - check
Festa med måtta även om du vill supa tills du dör - check

Samtidigt som det var enkelt att slå på detta läge så var de självdisciplin av högnivå för att att inte bryta ihop, skrika på hjälp och dö samtidigt.

Så just denna autopiloten vill jag ha ibland när man inte känner att man en dag orkar vara glad och skratta och vara trevlig, när man vill vara otrevlig, och bara allmänt pissig! Utan att behöva förklara varför man är på det humöret. Ibland måste man få va trött på livet en kort sekund utan att bli ifrågasatt. Just den dimpen ner i de svart ger mig så mycket mer styrka att orka ta mig upp och ha nya starka krafter.

Och nu ska jag ta ut lite aggressioner i tvättstugan!:)