Känslor...

Fick precis ett samtal av Daniel som kollade om ett visst datum va ledigt i December. För då var detdags för årets julbord med hans jobb. Jag måste bara säga att jag tycker det är tråkigt att jag inte kan åka med i år. Men jag lämnar inte nästan 1 månad gammal bebis hemma en hel helg hos en barnvakt när jag knappt känner detta nya lilla liv själv.. Nej det tror jag inte att jag är redo för. Och ta med sig bebisen är inte ens en tanke. Jag får snällt stanna hemma. Tråkigt men men. Jag prioriterar mina barn där faktiskt. Daniel får åka ensam i år.

Och ska jag va ärlig va inte tårarna långt borta när tanken slog mig ensam-en-hel-helg-med-2-barn. Jag vet att det är hormonerna som talar i denna stund och att de inte kommer vara så hemskt när de väl gäller. :)
Är väldigt mycket känsligare med dessa 1 miljon extra hormoner i kroppen. Samtidigt som jag kan gråta hysteriskt över vissa saker så kan jag lika gärna vända på 2 röda sekunder och va helt vansinig så det svartnar för ögonen och det slår blixtrar ur huvudet och rök pyr ur öronen.

Idag är min stora tjej på dagis och jag tvättar och har dammsugit hela övervåningen. Tänkte ta mig an där nere idag med. Egentligen borde jag ha en dammsugare stående i källaren för i tvättstuga blir de rätt hårigt eftersom hundhåret följer med kläderna. Så ska jag plocka iordning i tvättstugan med. Det står lite huller om buller med lådor och sånt där efter att jag har rotat fram amningskudde, sitsen till babysittern och lite små leksaker för dom minsta.. Samt kläder som jag gått igenom om vad som är användbart och så:)