Och nu är jag trött på magen. Ordentligt trött ska ni veta. När bebis skruvar på sig och trycka neråt så ilar det i hela "härligheten" och i bäckenet, ja ända ner i benen. Har mer eller mindre sammandragningar varje dag nu, dock inga som gör ont. Man känner hur magen spänner sig sen slappnar av. Det är allt.
Ryggen gör ont, jag måste få sova minst 1 timme mitt på dagen annars är jag död. Energin är så gott som slut och den där timmen gör sååå mycket. Men när Roxanna är hemma blir de svårt att ta en timmes vila så då kryper vi upp i soffan och har mys till en film och tända ljus även om de mitt på dagen. :)
Och jag som är en frusen person, svettas hela tiden. Det måste va något som har med kroppen och graviditeten att göra;).
Ett riktigt klago inlägg, men jag vill ha detta överstökat. 13 snart bara 12 dagar kvar tills denna bebis är beräknad men jag tycker de kan vara över nu. Visst älskar att va gravid (om man bortser från krämpor, besvär och liknande) och känna liten böka, sparka och slåss där inne. Eller första UL när man får se sitt barn för första gången. Och den första oron släpper när man ser att den rör på sig och det lilla hjärtat tickar på för fullt. Men såhär på slut spurten, den sista biten in i mål är krävande. För alla i familjen. Tyvärr är det dom som blir drabbade av mitt dåliga humör för att jag inte sover ordentligt, har konstant ont och inte kan göra det jag vill för dom. Men samtidigt är jag glad att ialla fall Daniel är förstående, Roxanna är väl inte lika insatt men hon nöjer sig ofta med att jag faktist sitter på en pall eller fast på golvet och räcker mig leksaker när vi eller och säger, mamma smaka, jag har bakat åt dig, här får du. Och så får jag leksaken och så kan vi sitta där på golvet och leka. Eller så går vi ut och gungar. Eller hon cyklar och jag tittar på.
Snart blir de ändring på allt det där. Bara bebis vill komma ut och magen försvinner så kan jag bli "normal" igen ;).
Nej usch. Nu väntar min säng! :)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar