Är det nu man ska byta namn och stad?

Ärligt talat så har jag tappat lite av lusten till allt. Inkl skrivandet. Jag vet att vissa läser och tar åt sig, vilket jag vill. Men sen går och irriterar sig och sitter i sin lilla jävla grotta och surar och snackar om hur dum i huvudet jag är som skriver som jag gör. Eller som när jag säger till en eller flera personer.
Ta tag i det istället för att dra egna slutsatser och sura sönder. Just därför har du blivit ensam! Och du undrar var alla vänner tagit vägen? Ta en extra funderare på den och sug lite extra på den karamellen så löser du säkert den gåtan med.

Men mest irriterande är nog när man säger "Nej, ta det inte per telefon, ta mellan 4 ögon istället så man säkert får det löst." Och sen bara x antal timmar senare ringer telefonen och man får en utskällning, inte av personen utan en närstående. Det är då man börjar undra hur hjärnkontoret mår egentligen. Är man så rädd för verkligheten att man inte kan ta tag i SINA EGNA problem och irritationsobjekt att man inte kan ta en diskussion själv? Men va där och då jag bestämde mig. Du är från och med nu ute ur mitt liv. Du har inte längre nått att komma med. Du har själv orsakat detta och du har inte bidragit ett dugg till att få det omvänt. Du är bara så fruktansvärt konflikt rädd och VET att jag stampar på dig för att du inte vågar stå upp för dig själv. För din högra hand och högsta röst som röstar på dig skulle inte få vara med när jag hade tagit en diskussion om vad som är ok och inte..

När man gör valet att hålla sig instängd i sin egen ensamhet och klagar på att vännerna försvinner ska man inte klaga. Man gör de där av egen vilja för att man, du i detta fall, är så jäkla rädd för vad omvärlden ska tycka. Men att möta och ta tjuren vid hornen har aldrig vart en av dina starka sidor. Men samtidigt har jag lärt mig en massa på att jag haft för mycket falska människor i mitt liv, och det att man inte kan lita på någon annan än sig själv och dem som stått kvar vid ens sida, vilket väder en som blåser upp och dom som inte släppt taget när man bett dem.

Jag vet inte om jag ska ta och bara uppdatera här när jag inte har nått som ligger och gör mig förbannad..
Och, NEJ jag är inte rädd för att konfrontera personer eller människor, jag kan konfrontera en helt främmande människa utan att skämmas. Men jag orkar inte lyssna på att "skit, skitsnack" som kommer som svar.. När vi båda vet vem som har rätt.

Och en sista sak! Ge inte mig skiten för andras val av att säga eller göra. Ta det med personen som gjort eller sagt. Jag kan inte göra ett smack åt att vissa inte kan hålla munnen tyst!